Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
HÅLLFASTHET OCH PROVNING.
Av fil. lic. Otto Forsman.
Inledning. Under mänsklighetens utveckling har det varit människans oavlåtliga
strävan att förbättra sina vapen, redskap, husgeråd, boningar m. m., dels genom
användande av för ändamålet mera lämpat material, dels genom ändamålsenligare
utförande. Så småningom har man därvid kommit under fund med de
användningsområden för vilka olika grupper av material i stort sett lämpa sig. På ett senare stadium i
utvecklingen fann man, att ett visst material, t. ex. järn, som till att se på kan vara ganska
likartat, dock stundom vid användningen kan visa sig ganska olika. Ett järnstycke kunde
vara mjukt och smidbart, ett annat hårt och sprött, så att det brast sönder vid
smid-ning. Ett svärd kunde erhålla en egg så hård och skarp, att ryktet om detsamma burits
till eftervärlden, omspunnet av sägnernas gloria, såsom Sigurd Fafnesbanes svärd Gram,
ett annat svärd kunde bliva mjukt och omöjligt att förläna en skarp och hållbar egg.
I och med att man började observera dylika olikheter hos till synes ett och samma
material började man säkerligen också att försöka utröna orsaken härtill. Och i och med att
man lyckades i viss mån utreda de olika betingelser, som erfordrades för att förläna
materialet önskade egenskaper, började också en strävan att göra materialet ändå
bättre, en strävan som med allt starkare och mera målmedveten intensitet fortfar än
i dag.
Grundvalen för materialprovningen äro de erfarenhetsrön, som gjorts rörande
materialens egenskaper i olika hänseenden. Under tidernas lopp hava dessa erfarenhetsrön
samlats och så småningom systematiserats och bearbetats, varvid vissa lagbundenheter
framträtt.
De äldsta metoderna för provning av metaller och legeringar voro tvivelsutan
smi-desprov och dylika med enkla hjälpmedel utförbara prov. Så småningom lärde man sig
också att genom vissa kemiska prov utröna renheten hos olika metaller och legeringar.
På detta område hava svenska forskare intagit en framskjutande plats och det torde vara
tillräckligt att i detta hänseende endast nämna sådana namn som Bergman, Scheele,
Berzelius, I. G. Gahn, Säfström och Eggertz.
Jämförelsevis sent började uppmärksamheten att riktas på undersökningar av
metallernas, speciellt järnets, fysiska egenskaper. Vissa beaktansvärda försök i detta
avseende gjordes visserligen under 1700-talet, men det är först efter Na viers forskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
