Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Mekanisk provning - Temperaturens inverkan på hållfasthetsegenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
882
HÅLLFASTHET OCH PROVNING.
Material Temperatur Sträckgräns kg/mm2 Brottgräns kg/mm2 Tänjbarhet %
Mjukt götjärn C = 0.10 % + 20° C 22.0 38.4 30.4
100 20.0 39.1 14.1
200 19.9 50.3 15.8
300 15.6 47.4 20.0
400 11.3 34.1 35.0
500 6.0 19.3 50.3
600 3.2 10.7 76.7
TriiuK, Götiärn C = c:a VaHiarn | n m 0/ D 44- — 1 / 2 0.50 % Brottgrans, kg/mm" T, ., .. . , » ° ° Brottgrans, kg/mm"
+ 20° C 38 60
100 37 58
f 200 35 58
300 33.5 54
400 26 40
500 11 20
600 7 16
700 5 12
För smidbart järn och stål gäller generellt taget följande. Höjes temperaturen
från vanlig rumstemperatur upp till 200’ å 350 C får järnet högre brottgräns men lägre
tänjbarhet och kontraktion samt lägre hållfasthet mot slag. Järnet blir alltså hårdare
och sprödare. Mellan 200° och 350° (ungefär vid blå anlöpningsfärg) säges därför järn
vara blå skört. Den närmare orsaken härtill kan, trots talrika forskningsarbeten, dock
ännu icke anses slutgiltigt klarlagd. Proportionalitetsgränsen och sträckgränsen sjunka
kontinuerligt, då temperaturen stiger. Då temperaturen ökas över c:a 4003 avtager även
brottgränsen, medan hållfastheten mot slag ökas. Vid begynnande rödvärme och vid
ännu högre temperatur är hållfastheten ringa men formförändringsförmågan mycket
stor. Metallen är då smidbar och kan uthamras och utvalsas.
Av det ovan anförda framgår, att smidestempera turen bör ligga vid ljus röd värme
ned till röd värme. Sedan materialet svalnat under rödvärme bör smidning icke äga rum,
emedan, om temperaturen sjunkit till blåskörhetsvärme, sprickor lätt kunna uppkomma
i materialet, vilka kunna åstadkomma bristning, antingen omedelbart eller vid
användningen. Järn och stål kunna även brista sönder vid smidning i rödvärme beroende på s. k.
rödskörhet. Denna kan vållas av allt för hög svavelhalt eller hos mjukt järn av för stor
halt järnoxidul. I detta avseende provas järnet genom s. k. rödskörhetsprov. t. ex.
genom hålslagning eller kantens utdrivande medelst dorn med kulspets. Sprickor i
materialet kunna även uppkomma vid avsvalning, t. ex. vid götets avsvalning i kokillerna
eller vid stålgjutgods samt vid grövre smide. Sprickor, som uppkomma i smide, s. k.
svalsprickor, synas, såsom Hultgren, Jernkontorets Annaler 1925, visat, kunna
undvikas genom att på lämpligt sätt reglera avsvalningshastigheten efter smidning och
glödgning. Vid maskinbearbetning, såsom svarvning, fräsning och hyvling av stora
smidda föremål, såsom axlar, och av gjutna föremål bör noga aktgivas på om sprick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
