Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Järn-kollegeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLO GRAFISK PROVNING. JÄRN-KOLLEGERINGAR.
907
järnatomerna. Den närmare mekanismen härvid är ännu icke till fullo klarlagd. En
del av ^-järnet synes även kvarstå ned till vanlig temperatur. Som slutresultat
erhålles emellertid, om kolhalten är tillräckligt hög, en intensiv hårdhetsökning hos det
så behandlade materialet. Detsamma säges vara härdat. Härdat stål har en mycket
karakteristisk mikrostruktur kallad martensit, som har ett nåligt utseende, om
härd-ningstemperaturen varit mycket hög, fig. 851. Har härdningen däremot ägt rum från
en temperatur, som endast obetydligt överstiger Ac3, blir martensiten filtartad, och
någon nålstruktur är icke möjlig att iakttaga. Martensitens utseende i ett härdat stål
möjliggör sålunda att med säkerhet avgöra, om härdningen ägt rum från för hög eller
från lämplig temperatur. Redan en granskning av en brottytas större eller mindre grad
av grovkornighet, gnistrighet, lämnar härvid god ledning. Martensiten är så hård, att
den repar glas, samt spröd, och sprödheten växer i den mån härdningstemperaturen
varit hög, så att nålig martensit utbildats.
Sker avkylningen vid härdning i olja eller i något annat avkylningsmedel med mindre
stark avkylningsförmåga än vatten, hinner en större eller mindre del av kolet att
utskiljas i form av mycket finfördelad järnkarbid, och hårdhetsökningen blir mindre
utpräglad. Den härvid erhållna mikrostrukturen hos materialet benämnes troostit och kan
enligt Benedicks betraktas som en kolloidal fast lösning, vars komponenter, ferrit och
cementit, befinna sig i ultramikroskopisk finfördelning. Ännu långsammare avkylning
ger en annan mellanform, sorbit, i kedjan mellan austenit och den vid långsam
sval-ning, såsom i luft, som lamellär utbildade perliten.
Vatten synès vara den härdningsvätska, som ger den effektivaste avkylningen, såsom
undersökningar av Le Chatelier och Benedicks m. fl. hava visat. Vattnets
temperatur bör emellertid icke överstiga c:a 30°. Vanligen användes i stället för rent vatten
mer eller mindre mättad koksaltlösning. Saltvattnet synes medföra, att järnföremålen
bättre »slå sig rena» från glödspån på ytan, varigenom mjuka fläckar undvikas. Vidare
håller sig saltvattenlösningen frisk, surnar icke, varför en och samma lösning kan
användas lång tid, och detta är sannolikt av betydelse därigenom att luftmängden i vätskan
så småningom minskas. Risken för att luftblåsor häfta vid stålstycket och lokalt
förhindra härdning minskas alltså vid användandet av saltvatten.
För sådana ändamål, där mindre intensiv härdning är erforderlig, användes olja,
tran och dylikt som avkylningsmedel. Oljehärdning är särskilt av betydelse vid stål för
konstruktionsändamål, vid vilka avsikten med härdningen icke direkt är att vinna ökad
hårdhet utan i stället höjning av proportionalitetsgränsen och ökning av segheten.
Fullständig härdning, d. v. s. bildning av martensit, inträder endast vid hastig
avkylning av järnmaterial med en kolhalt överstigande c:a 0.4 % vid vanligt kolstål. Är
kolhalten lägre, utskiljes även vid den mest hastiga avkylning en del av järnet i form
av ferrit, och eftersom ferriten är en mycket mjuk beståndsdel inses, att
hårdhetsökningen i dylikt fall måste bliva mindre, effektiv härdning har sålunda icke ägt rum. Som
förut nämnts utgör denna större eller mindre grad av härdbarhet enligt svenskt
språkbruk kännetecknet på om materialet är järn eller stål. Vid mycket låg kolhalt blir
hårdhetsökningen även vid härdning i vatten ganska obetydlig. Om ytan avkolats på ett
föremål, som skall härdas, t. ex. genom att detsamma före härdningen glödgats i en
oxiderande atmosfär, varvid luftens syre borttagit en del av kolet ur ytskiktet, kommer
därför vid härdning den avkolade ytan att förbliva mjuk. Det innanför liggande mera
kolrika materialet kan dock hava tagit härdning, ehuru det avkolade ytskiktet verkat
hindrande för avkylningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
