Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Järn-kollegeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
908 HÅLLFASTHET OCH PROVNING.
Eftersom en viss minsta avkylningshastighet är erforderlig för att fixera
materialet i det martensitiska tillståndet inses även, att härdningen inuti stora stålstycken
icke blir lika effektiv som vid smärre stycken. Avkylningen av stålstyckets yta sker
genom en lättrörlig vätska och provstycket kringföres vanligen i vätskan för att öka
avkylningen. Vid användande av vatten som härdvätska synes vattnets höga
ång-bildningsvärme vara den faktor, som verksammast bidrager till avkylningen. Inuti
stålstycket blir däremot materialets egen värmeledningsförmåga bestämmande för
avkylningshastigheten. Avkylningen inuti stålstycket blir därför icke lika effektiv som
avkylningen på ytan, och härdningen inuti stålstycket blir icke heller lika fullständig
som härdningen av ytskiktet. Om ytan vid härdningen blir martensitisk, uppträder
därför inuti materialet på något avstånd från ytan troostit i stället för eller i blandning
med martensit.
Förmågan hos ett stål att taga genomhärdning d. v. s. att vid härdning bliva
mar-tensitiskt är beroende även av materialets sammansättning. Tillsatser av vissa
lege-ringsämnen såsom mangan, nickel, krom och wolfram öka stålets förmåga att taga
genomhärdning till större djup .
För vanligt kolstål med kolhalt 0.9 % eller högre, d. v. s. vanligt verktygsstål,
bör härdningen ske från c:a 750—770° = körsbärsröd färg.
Härdsprickor. Vid härdningen uppstå starka inre spänningar i stålet dels
till följd av att y- och a-järn et hava olika specifik volym och dels därigenom att
ytskikt och kärna hos föremålet avkylas olika hastigt. Spänningarna i materialet
orsaka i många fall sprickbildning vid själva härdningen eller någon tid efteråt.
Olika omständigheter kunna medverka härvid. Har stålet vid härdningen upphettats
till alltför hög temperatur bliva spänningarna genom avkylningen större än normalt.
Genom den höga upphettningen blir materialets kornbyggnad grövre, vilket gör
materialet sprödare och därigenom gynnar uppkomsten av härdsprickor. Har materialet
vid upphettningen icke blivit jämnvarm t, utan olika delar vid härdningen hava olika
temperatur, ökas härigenom de vid härdningen uppkommande spänningarna, och risken
för härdsprickor ökas. Likaså är detta fallet, om dimensionerna inom skilda delar av
föremålet äro olika. De tunnare delarna avkylas då snabbare än de grövre och kunna
därefter icke deltaga i föremålets formförändring. Risken är desto större, ju skarpare
övergångarna mellan de olika dimensionerna äro, emedan vid dylika övergångar
spän-ningskoncentrationer uppstå. Hit höra även härdningssprickor, som uppkomma vid
stämpelmärken och dyl. Olämplig struktur hos det material, som skall härdas, kan
även giva upphov till härdsprickor. Förfinnes t. ex. i ett material med kolhalt över 1 %
cementiten i form av korngränser (jfr fig. 845) giva dessa lätt upphov till härdsprickor.
Pipe, större slagginneslutningar, karbidsegringar, kvarstående krympbrakor och andra
materialfel kunna även förorsaka härdsprickor. Om ett härdat föremål slipas oförsiktigt
och utan tillräcklig kylning eller med olämplig eller slö slipskiva, kunna även ytsprickor
uppstå i det härdade materialet till följd av spänningar orsakade av den lokala, hastiga
upphettningen.
Anlöpning. Den vid härdning bildade martensiten är ingen stabil
strukturform utan strävar att övergå i den mera stabila formen perlit. På grund av atomernas
ringa rörlighet vid låg temperatur inträffar emellertid intet sönderfallande av
martensiten vid vanlig temperatur, utan denna synes under århundraden kunna kvarstå
oförändrad, såsom arkeologiska fynd hava visat. Uppvärmes däremot det härdade stålet, så
att atomernas rörlighet ökas, börjar även en sönderdelning av martensiten i riktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
