- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
925

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Legeringar, innehållande förutom järn och kol, även andra ämnen, specialstål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

METALLOGRAFISK PROVNING. SPECIALSTÅL.

925

senaste åren järn-koboltlegeringar även börjat användas. Dessa överträffa i magnetiskt
hänseende vida wolframstålen men äro mycket svåra att bearbeta samt dyra i
framställning.

De för tekniken viktigaste wolframlegeringarna äro emellertid de s. k. snabb stålen.

Ett svarvstål av vanligt härdat kolstål med t. ex. 1.25 % kol kan givas en mycket
skarp skärande egg. Vid svarvning med dylikt stål måste emellertid spåntjocklek och
maskinhastighet avpassas så, att stålet icke alltför mycket uppvärmes till följd av
motståndet och friktionen. Vid själva skäreggen blir värmebortledningen minst och sålunda
upphettningen där störst. Såsom förut har framhållits anlöpes härdat kolstål vid
åter-upphettning, varigenom hårdheten avtager. Och om temperaturen stegras ända till
rödvärme försvinner allra största delen av den genom härdningen erhållna
hårdhetsökningen. Härigenom begränsas i hög grad avverkningsförmågan vid användning av
kolstål till skärverktyg.

Såsom ovan framhållits ökar wolframtillsats i hög grad den inre friktionen i stål,
varigenom strukturförändringar försiggå betydligt trögare än i vanligt kolstål. Om
wolframhalten i ett stål är hög, är därför martensiten mycket mera stabil än i ett
vanligt kolstål, och stålet kan anlöpas till mycket högre temperatur, upp till 400 å 600°,
utan att hårdheten avtager. Stål med hög wolframhalt 10—20 %, 2—4 % krom, 1 %
vanadin och 0.6 å 0.7 % kol har på grund av denna egenskap hos wolframstålen fått stor
användning för verktygsändamål. Med dylikt stål kan maskinhastighet och
spåntjocklek ökas i mycket hög grad, ty stålets egg tål att vid driften upphettas ända till
rödvärme, utan att hårdheten hos eggen därför avtager. Snabbstålet är emellertid
sprödare än vanligt kolstål och verktygsmaskinerna hava till följd därav måst byggas
kraftigare och omsorgsfullare än förr för att undvika vibrationer ävensom för att tåla de
större påkänningarna vid en mera intensiv drift.

Snabbsvarvstålet uppfanns av amerikanarna Taylor & Whtte efter omfattande och
tidsödande experiment vid Betlehem Steel Co. och började år 1900 sitt segertåg över
världen. Sedan dess har utvecklingen inom verktygs- och verktygsmaskinindustrierna
tagit jättesteg framåt, syftande till alltmera ökad produktion pr maskin och arbetare,
och en stor del av den moderna industriens storartade uppsving kan sägas vila på denna
upptäckt.

Snabbstål härdas genom upphettning till vitvärme, 1 200—1 300° C, och avkyles
i luftström eller i olja. Avkylning i vatten är för kraftig och ger upphov till sprickor
i stålet. Värmeledningsförmågan är mindre än vid vanligt kolstål och upphettningen
för härdning måste därför försiggå relativt långsamt upp till rödvärme, varefter
temperaturen raskt kan stegras till vitvärme. Smidning av dylikt stål försiggår vid
gulvärme och får icke företagas ned till lägre temperatur, emedan sprickor då lätt
uppkomma. För avhuggning måste stänger av dylikt stål först upphettas till rödvärme;
avhuggning i kallt tillstånd kan lätt förorsaka sprickbildningar.

Ett enkelt sätt att i tveksamma fall utröna om ett stål innehåller wolfram är att
sätta stålet i fråga mot en roterande smärgelskiva. Wolframstål med något så när hög
wolframhalt giva därvid blodröda gnistor och skiljas härigenom snabbt och säkert från
övriga stål, som giva vita till gulaktiga gnistkvastar.

Andra specialstål. Förutom de i det föregående behandlade tillsatsmetallerna
användas även andra, som dock hava mindre betydelse. Viktigast bland dessa är vanadin,
vars verkan huvudsakligen torde bero på dess desoxiderande förmåga. Större delen av den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0937.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free