Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Andra metaller än järn och deras legeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
932 HÅLLFASTHET OCH PROVNING.
fastheten långsamt upp till en zinkhalt av c:a 45 %, varefter legeringen blir spröd och
hållfastheten snabbt avtager. Upp till en zinkhalt av c:a 30 % synes samtidigt
tänjbarheten ökas för att därefter ganska snabbt minskas. Mässingslegeringar med mer än
64 % koppar (36 % zink) bestå av en homogen fast lösning. Dessa legeringar äro de
för valsning, dragning och pressning vanligen använda. Mässing med över 90 % koppar
kan med försiktighet valsas och smidas i rödvarmt tillstånd; vid kopparhalt mellan c:a
90 och c:a 62 å 65 % kan endast kallbearbetning äga rum. Vid kopparhalt c:a 65—55
% kan metallen åter mycket lätt smidas, valsas och pressas såväl i kallt tillstånd som
i rödvärme. Mässing med denna sammansättning, c:a 60 % koppar och 40 % zink, går
ofta under namnet Muntz-metall efter engelsmannen Muntz, som år 1832 tog ut patent
på framställning av dylik metall för användning till fartygsplåt.
Av dylik i värme smidbar mässing framställes i avsevärd utsträckning bult och olika
slag av profiler på så sätt, att det förvärmda götet inlägges i en press och utsättes för
ett starkt tryck, varvid mässingen sprutas ut genom ett lämpligt format munstycke.
Färgen på mässingslegeringarna är rödaktig, då kopparhalten är hög. Legeringar
med över 75 å 80 % koppar benämnas därför ofta rödmetall eller rödgods. Ett annat
namn på dylika legeringar är tombak. Vid högre zinkhalt går färgen mera i gult och
dessa legeringar äro de man vanligen avser med namnet mässing.
Av mässing brukar man särskilja två huvudsorter, gjutmässing samt mässing för
plåt-, tråd- och rörtillverkning. Gjutmässingen håller vanligen c:a 65 % koppar och
35 % zink. I regel är gjutmässing ganska hård och spröd på grund av mindre renhet
hos legeringen. För svarvningsändamål brukar man tillsätta en mindre mängd bly,
upp till 2 å 3 %. Blyet löser sig mycket obetydligt i legeringen och utskiljes vid
stelnandet såsom små droppar, mer eller mindre jämnt fördelade i metallen, samt såsom tunna
höljen omkring mässingens kristallkorn. Vid bearbetning med skärande verktyg såsom
svarvstål eller fil brytas därför spånen lättare och bearbetningen underlättas, varjämte
en mera slät yta erhålles. Fordringarna på renhet hos materialet äro betydligt större,
då det gäller användning till plåt, tråd och dylikt. För rör och tråd användes vanligen
material med c:a 70 % koppar och 30 % zink. Vid denna sammansättning når
tänjbarheten sitt maximivärde och hållfastheten är även ganska god.
Vid kallvalsning och dylik bearbetning i kallt tillstånd bliva legeringens
kristallkorn starkt deformerade och utdragna i bearbetningsriktningen. Såsom
kallbearbetning verkar härvid all bearbetning vid temperatur under c:a 600°, alltså under
begynnande rödvärme. Till följd av kallbearbetningen uppstå spänningar i materialet och
dessa kunna, om de äro tillräckligt stora, efter längre eller kortare tid åstadkomma
sprickbildningar. Vid bult, patronhylsor (72 % koppar, 28 % zink) m. m. har dylik
självsprickning observerats i avsevärd utsträckning. Härvid har det även visat sig,
att vissa ämnen, såsom kvicksilver och ammoniumföreningar, om de komma i beröring
med kallbearbetade mässingsföremål kunna gynna uppkomsten av sprickbildningar.
Genom en kortvarig återupphettning av mässingsföremålen till c:a 650° eller genom
en längre upphettning till lägre temperatur kunna spänningarna borttagas eller minskas,
så att risken för självsprickor upphör. Vid upphettning till 650° borttages fullständigt
verkan av kallbearbetning och en finkornig struktur erhålles, där kornen ha ungefär
lika utsträckning i alla riktningar. Av kvicksilverföreningars förmåga att gynna
uppkomsten av sprickbildningar hos kallbearbetad mässing begagnar man sig t. ex. vid
tillverkning av patronhylsor för att kontrollera att föremålen undergått tillräcklig
utglödgning, så att risken för självsprickor vid lagring upphört. Vid ett dylikt s. k. kvick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
