Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Andra metaller än järn och deras legeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLOGRAFISK PROVNING. ANDRA METALLER ÄN JÄRN OCH DERAS LEGERINGAR. 933
silverprov nedläggas hylsorna i ett bad med sublimat eller kvicksilvernitrat och få
ligga däri viss tid.
Legeringarnas smältpunkt sjunker med stigande zinkhalt. Vid 90 % koppar är
smält-punkten c:a 1 030°, vid gjutmässing med c:a 65 % koppar är smältpunkten c:a 900°.
Mässingslegeringarna äro mycket lättare att få täta vid gjutning än koppar. På grund
av zinkens egenskap att lätt förgasas måste emellertid vissa försiktighetsmått
iakttagas vid tillsatsen av zink till den förut smälta kopparn, såsom att tillsätta zinken i små
stycken och förvärmd till c:a 200°.
Mässingslegeringarna förekomma i litteraturen under en mångfald olika namn,
beroende på tillverkningssätt och användningsändamål. Ofta innehålla de även
förutom koppar och zink mindre mängder av andra ämnen. Förut är nämnt hurusom en
ringa blyhalt är av betydelse i mässing för svarvning och filning. Tenn ökar mässings
motståndsförmåga mot saltvatten, och för kondensortuber användes därför mässing
med 70 % koppar, 29 % zink och 1 % tenn. Högre tennhalt ökar visserligen
motståndskraften mot frätning men minskar smidbarheten. Mässing med låg manganhalt har fått
vidsträckt användning inom skeppsbyggeriet på grund av sin motståndsförmåga mot
sjövatten. Deltametall kallas mässing med c:a 55 % koppar, 42 % zink, 1 å 2 % järn
samt små mängder av mangan, aluminium, tenn m. fl. ämnen samt vid tillverkningen
fosfor som tätningsmedel. Deltametall har större hållfasthet och seghet än vanlig
mässing, är fortfarande gjutbar samt kan både varm- och kallvalsas. I gjutet tillstånd har för
dylikt material erhållits en hållfasthet vid dragning av c:a 35 kg/mm2 med en tänjbarhet
av c:a 30 å 40 % på 200 mm mätlängd. Legeringen har dessutom betydligt större
motståndsförmåga mot frätning än vanlig mässing. En järn-mässing med liknande
egenskaper tillverkas även under namnet duranametall. S. k. bladguld framställer av
mässings-legeringar med hög kopparhalt, vilka på grund härav äro lätta att valsa i kallt tillstånd.
Brons. Brons är det gemensamma namnet på legeringar mellan huvudsakligen
koppar och tenn. Ofta ingå emellertid även mindre mängder av andra ämnen, vilka
förekomma som föroreningar i råmaterialen, eller, såsom fallet är med fosfor, tillsättas
för att borttaga oxider och göra godset tätare eller för att i visst avseende förändra
egenskaperna. Brons har på grund av dess lätthet att gjuta fått stor användning för
framställning av klockor, statyer, lagerskålar m. m. För ändamål där mekanisk
bearbetning i kallt tillstånd är erforderlig såsom vid prägling av mynt, medaljer och dylikt
måste tennhalten understiga c:a 8 å 10 %. Legeringarna med dylik sammansättning
utgöras av en fast lösning av tenn i koppar och såsom förut framhållits är en relativt
god bearbetbarhet karakteristisk för de rena metallerna och för fasta lösningar. Vid
högre tennhalt än c:a 8 å 10 % börjar en eutektoid strukturbeståndsdel uppträda i
legeringen och denna beståndsdel är hård och spröd samt nedsätter därför legeringens
form-förändringsförmåga och speciellt dess tänjbarhet. Varmvalsning brukar äga rum vid
brons med 1 å 2 % tenn, kallvalsning vid 2—7 % tenn. Våra vanliga kopparmynt hålla
c:a 95 % koppar, 4 % tenn och 1 % zink. Till kyrkklockor användes brons med hög
tennhalt, 15—25 %, i regel högre tennhalt ju större klockan är. Dylikt material är
ganska sprött. För stora metallspeglar har också använts brons med hög tennhalt, upp
till 30 %. Förr användes till kanoner brons med c:a 90 % koppar och 8 å 10 % tenn,
och brons med dylik sammansättning går därför ofta under namnet kanonbrons. Brons
med c:a 9 % tenn har en draghållfasthet av c:a 25 kg/mm2 cch en tänjbarhet av c:a
16 %. Konstbrons för statyer och dylikt innehåller i regel även en större eller mindre
mängd zink, c:a O—9 %, och ofta även 1 å 2 % bly. Zink i små kvantiteter har ett
väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
