Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Andra metaller än järn och deras legeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
934
HÅLLFASTHET OCH PROVNING.
görande inflytande därigenom att den renar metallen från syre eller oxider, varigenom
legeringen blir mera lättfluten och lättare att gjuta. Överstiger den i legeringen
kvarblivande zinkhalten c:a 2 % påverkas emellertid ofördelaktigt bronsens färg och
legeringen blir dessutom hårdare. Blyet är i statybrons av betydelse dels för att göra
metallen mera lättfluten och dels för att förläna åt densamma den brunsvarta patina, som
så småningom uppstår under luftens inverkan.
Även järn legerar sig med brons, varvid metallen blir ljusare och får större hårdhet
och hållfasthet.
Fosforbrons. Brons, som raffinerats genom tillsats av fosfor, benämnes
fosforbrons. I regel tillföres fosforn det smälta bronsbadet i form av fosforkoppar eller
fosfortenn. Därvid avpassas fosforhalten så, att fosforn reducerar i smältan förekommande
oxider under bildning av fosfat, som gå i slaggen, medan i bronsen endast spår av fosfor
kvarstå. Den från oxider befriade bronsen blir mera lättfluten och ger biåsfria göt samt
är hård, seg och tät och mera motståndskraftig mot frätning än vanlig brons. I brons av
vanlig sammansättning med mindre än c:a 9 % tenn användes fosfor på detta sätt
endast såsom tätningsmedel. I brons med mer än 9 % tenn tillsättes stundom fosfor i
så stor mängd, att ett överskott av fosfor erhålles, som stannar kvar i bronsen och med
koppar bildar hårda kristaller av kopparfosfid. Dylik brons har huvudsaklig
användning som lagermetall.
Vanlig fosforbrons användes för en mångfald olika ändamål såsom ångpannetuber,
kondensortuber, kolvar, bult m. m. Kallvalsat dylikt material har mycket god
hållfasthet, brottgräns c:a 45 kg/mm2, och glödgat c:a 35 kg/mm2. Upp till 300° uppgives
hållfastheten icke minskas i avsevärd grad vid dylik brons och den användes därför
till eldstadsplåt och stag m. m.
Manganbrons. Namnet brons användes ofta även för legeringar, som icke i
egentlig mening böra äga detta namn. Så kallas till exempel mässing, i vilken ingår en
viss mängd mangan, ofta för manganbrons, fastän namnet rätteligen borde vara
manganmässing. Dylikt material har goda hållfasthetsegenskaper och stor motståndsförmåga
mot frätning. En viktig användning för dylikt material är till propellrar.
Aluminiumbrons är ej heller någon brons i egentlig mening, utan en legering
mellan koppar och aluminium med upp till c:a 10 a 11 % aluminium. Andra namn på
samma legering äro oranien-brons, alcobrons och dingold. Dylika legeringar med mindre än
c:a 7 % aluminium äro fasta lösningar av aluminium i koppar och äga mycket hög
tänjbarhet. Vid högre aluminiumhalt tillkommer i strukturen en eutektoid beståndsdel, varvid
hållfastheten ökas men tänjbarheten minskas. Som exempel på
hållfasthetsegenskaper-na hos dylikt material må anföras några av Carfenter & Edwards erhållna resultat
för valsad, icke värmebehandlad stång med c:a 30 mm diameter vid varierande
aluminiumhalter.
Aluminiumhalt % Brottgräns kg/mm2 Tänjbarhet på 2" mätlängd %
1 25 59
2 27 61
4 35 71
7 41 82
9 58 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
