Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLERNAS BEARBETNING. INLEDNING.
3
Fig. 2.
Verknings-vinkel.
Fig. 3 och 4. Spänningarnas uppkomst vid dragning.
kraft, fortledes densamma inom materialet icke i kraftens riktning utan i en annan, som
bildar en viss, för samma material konstant vinkel med kraftriktningen. Man kallade
komplementvinkeln £ (fig. 2) till denna vinkel verkningsvinkel. För mjukare metaller
är denna vinkel mindre, 45—50°, för hårdare något större, 60-—65°. Om sålunda en
cylindrisk metallstång, t. ex. av smidesjärn, åverkas genom
sträckning, inträder en formförändring vid flytgränsen, då den
yttre kraften övervinner det inre friktionsmotståndet. Under
förutsättning, att dragkraften i verkligheten kan appliceras på
änd-ytan enligt fig. 3 och 4, uppstå dragspänningar i stångens
längdriktning uti de i mitten belägna dubbelkonerna ace, bed, under
det att smådelarna i de ringformiga delarna abcde förflyttas
snett inåt i riktning av pilarna p och q. Vid sammantryckning
åter uppstå tryckspänningar i dubbelkonerna och de sneda
trycken i ringpartierna äro riktade utåt. När bristning slutligen
inträder, sker denna utefter dubbelkonernas ytor. Är
tvärskärningen kvadratisk, uppkomma dubbelpyramider.
Formförändringarna fortskrida från stångens båda ändar till mitten, varest
smådelarna vid dragning röra sig vinkelrätt inåt, vid tryckning vinkelrätt utåt (fig. 5).
Klara bevis för denna flytningslag utgöra de ovan omtalade, i fig. 1 visade
flyt-linjerna. Emellertid framträda hos spröda material trycklinjer även efter andra
system, såsom radier och cirklar. Ett synnerligen vackert och åskådligt exempel på
flyt-linjer, såväl enligt det sneda som regelbundna systemet, visar fig. 6. En rund, på en
ring vilande stålplatta har blivit nedtryckt på mitten, varvid genom flytningen
uppkommit såväl cirkelformiga och radiella som sneda, efter verkningsvinkeln gående
grupper av linjer. Enär verkningsvinkeln enligt ovannämnda hypotes är konstant
och detta förhållande äger rum i
varje ögonblick under hela den tid,
som formförändringen varar, måste
alla dessa sneda linjer övergå i
logaritmiska spirallinjer, såsom
också tydligt framgår av fig. 6, vilka
linjer just hava denna egenskap,
som även kan uttryckas så, att
vinkeln emellan 2 varandra korsande
linjer är densamma över hela ytan.
Om en tänjbar metall åverkas
av en kraft, åtgår alltid en
bestämd, längre eller kortare tid,
innan kraftens formförändrande
verkningar hunnit fullbordas. Redan
härav förstår man, att verkan av
ett slag, såsom vid smidning, blir
en helt annan än den av ett långsamt tryck samt att en större arbetsmängd erfordras
för en viss formförändring genom smidning än genom pressning. Förhållandet mellan
arbetsmängderna i de båda fallen växlar dock rätt mycket, från 4:1 ända till 4:3 och
ställer sig fördelaktigare för smidning i samma mån formförändringen är stor. Det
senare arbetssättet äger dock ett visst företräde däruti, att arbetsstycket har större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
