Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas förberedande mekaniska bearbetning, av G. Ödqvist - Tillverkning av tråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 186. Dragbänk.
FÖRBEREDANDE MEKANISK BEARBETNING. TRÅDTILLVERKNING. 131
lek. De koniska draghålens vidare del förlädes till smidesjärnspartiet, och det var
brukligt, att hålen uppslogos, sedan skivan upphettats, vilket förfarande ofta förde till, att
skivorna blevo obrukbara. Fleur föreslog därför, att man först skulle borra ett hål
genom dragskivans smides järnsparti och endast låta uppslagningen av hålet genom dess
stålparti ske varmt.
Såsom skildrats i kapitlet Valsning övertogs småningom utformningen av
ämnesmaterialet för tråddragerierna av valsverken, varigenom utom ökad
produktionsförmåga och minskade framställningskostnader vanns, att trådämnena till sin yttre
beskaffenhet blevo vida mera lämpade för dragning, särskilt som de även vad de grövsta
dimensionerna beträffar blevo fria från tångbett. Ännu så sent som under 1800-talets
första decennium användes dock fortfarande skurna järnstänger i stor utsträckning som
ämnen vid tråddragerierna. Likaledes kommo medelst skärverk utformade ämnen för
dragning till tråd av koppar, mässing, tombak, argentan och zink till användning. Av
de ädla metallerna samt av ovan nämnda metaller och legeringar, med undantag dock
av zink, framställdes
trådämnen även genom
gjutning. Gjutgodset är
dock på grund av sin
kristalliniska och föga
sammanhängande
struktur ej särdeles väl
lämpat för dragning, varför
man vad mässing och
tombak beträffar vid de
första dragen endast
drog med en
förhållandevis liten reduktion; först
sedan materialet antagit
ett trådigt gry, kunde en betydligare förminskning av tvärsektionen tillåtas. Gjutna
trådämnen av de lätt smidbara metallerna koppar, silver och guld underkastades i
och för ökande av draghållfastheten smidning, innan dragningen ägde rum.
Sedan man väl övergått till att använda rundvalsade stänger som ämnesmaterial
för dragning av tråd, insåg man snart nog de fördelar, som kunde nås, om man genom
valsning nedbragte ämnenas dimensioner så långt, att de sedan direkt kunde utdragas
i med dragtrummor försedda dragbänkar. Genom de förbättringar av finvalsverken,
som under 1800-talets första decennier gjordes, åstadkoms en fullständig omläggning av
trådfabrikationen, i det att grovdragningen medelst dragtänger helt ersattes av
valsning. Omkring år 1815 valsade man rundjärn ned till en diameter av c:a 10 mm,
under 1840-talet kom man ned till 4 mm, ja från trådverket Couvin i Belgien levererades
vid denna tid valstråd av 3 mm:s diameter. I våra dagar går man dock av ekonomiska
skäl vid trådvalsningen ej ned till så fina dimensioner, utan man stannar, för att
valsverkens produktionsförmåga skall kunna på bästa sätt utnyttjas, vanligen vid en
diameter på tråden av omkr. 5 mm. Den från valsverket kommande ännu
rödglödande tråden upplindades på roterande härvlar, och var efter avsvalning färdig för
dragning.
Vid 1800-talets ingång skedde trådens glödgning fortfarande i stor utsträckning
i öppna härdar eller i smidesässjor; dock kommo för detta ändamål glödgningsugnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
