Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas förberedande mekaniska bearbetning, av G. Ödqvist - Tillverkning av tråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
METALLERNAS BEARBETNING.
alltmera till användning. För minskande av glödspånsbildningen brukade man stundom
före glödgningen neddoppa tråden i en tunn lervälling. Glödgningsugnarna
konstruerades huvudsakligen som flamugnar. Vid vissa ugnstyper anbragtes trådringarna för
minskande av avbrännan i slutna gjutjärn- eller plåtcylindrar, som stundom voro
försedda med dubbla väggar, mellan vilka då trådringarna placerades, samt i övrigt så
anordnade, att flammorna från eldstaden kunde såväl omspola hela cylindern som ock
intränga i det av den inre cylindern inneslutna rummet, varigenom en tämligen likformig
upphettning av trådringarna erhölls. Så snart glödgningen var avslutad uttogs cylindern
ur ugnen för att omedelbart ersättas av en annan i beredskap stående cylinder. Denna
metod för glödgning av tråd var redan före år 1815 känd i Frankrike. Under 1850-talet
byggdes i Liverpool av Cocker en kontinuerlig glödgningsugn, vilken bestod av en stor
i horisontalt läge inmurad gjutjärncylinder, vars gavlar voro försedda med tvenne
mitt emot varandra anbragta skjutdörrar. Genom ugnen löpte en ändlös kätting, på
vilken trådringarna upphängdes.
Den vid glödgningen genom oxidation å tråden bildade hårda glödspånen
avlägsnades antingen på kemisk eller på mekanisk väg eller genom båda sätten i förening.
På kemisk väg befriades tråden från glödspån under 1800-talets första decennier enligt
Karmarsch därigenom, att den neddoppades i en av 1 viktsdel svavelsyra och 120
viktsdelar vatten sammansatt betvätska, varefter den sköljdes och hastigt torkades över
koleld. Vid århundradets mitt användes varm utspädd svavelsyra (3 delar svavelsyra +
250 delar vatten). Den vid tråden häftande syran neutraliserades medelst kalkvatten.
I England gjorde man vid början av 1820-talet av en tillfällighet den
iakttagelsen, att järntråd lättare lät sig dragas, om den försågs med ett tunt överdrag av
koppar. I ett stort tråddrageri släckte man nämligen glödande mässingsstycken i ett
egentligen för betning av järntråd avsett syrebad, varvid den i mässingen ingående
kopparen delvis löstes och sedan avsatte sig på tråden. Det visade sig, att det sålunda på
tråden erhållna tunna kopparöverdraget verkade fördelaktigt vid dragningen, i det att
friktionen avsevärt minskades, samt att repor å tråden ej så lätt uppstodo. Sedan
denna tid betjänade man sig vid detta tråddrageri för åstadkommande av förkoppringen
alltid av en kopparvitriollösning, såsom i våra dagar allmänt sker.
Dragbänkarna undergingo under 1800-talets förra hälft inga väsentliga förändringar.
Vid århundradets mitt brukade man för att få en blank tråd av ljus färg låta dragningen
ske vått, vilket åstadkoms därigenom, att dragbänkens haspel placerades i ett med vatten,
öljäst samt något svavelsyra eller kopparvitriol fyllt kärl. I England anbragtes vid
samma tid dragskivan i ett oljebad, varigenom en effektiv inoljning av tråden erhölls.
Under 1860-talet ökades behovet av tråd avsevärt, särskilt av telegraftråd och tråd
för fabrikation av trådlinor, liksom även produktionen uppdrevs högst betydligt,
underlättad huvudsakligen genom införda förbättringar vid trådvalsverken samt därigenom
att puddel- och bessemerjärn vunno utbredd användning för tillverkning av tråd. Av
synnerligen stor betydelse för trådfabrikationen blev den år 1862 av George Bedson
i Manchester införda kontinuerliga valsverksdriften. Detta system överfördes år 1869
till Förenta staterna av J. Washburn, vilken även i övrigt gjorde sig synnerligen
förtjänt om den amerikanska valstrådindustrien. Denne tillämpade även vid sina
trådvalsverk en redan år 1859 av Henry B. Comer konstruerad automatisk anordning för
trådens omföring. — En viktig detalj vid fabrikationen af telegraftråd hade förzink
-ningen av densamma blivit, och denna åstadkoms på så sätt, att betade trådar till ett
antal av c:a 12 stycken drogos igenom med flytande zink fyllda behållare av järn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
