Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Bearbetning av plåt och bleck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRDIGBEARBETNING. GROVPLÅTSLAGERI.
175
draga kanten har man måst övergå till helt andra förfaringssätt. Därvid har man utgått
från den enkla metoden att med en stämpel av lagom diameter pressa eller »draga» ett
plåtstycke genom en ring, s. k. »matris». Men här fordras noggrann beräkning och väl
avpassade dimensioner för att man ej skall misslyckas. Till en början måste man, för att
pressa plåten genom ringen, tydligtvis använda en kraft minst lika med motståndet av
plåtens formförändring jämte friktionen mot ringen. Men denna kraft, som åstadkommer
en dragning i plåten vid stämpelns kant, får naturligtvis icke överstiga plåtens styrka
därstädes; i annat fall brister plåten, och stämpeln går tvärs igenom. Härav följer att
stämpelns diameter icke får understiga ett visst förhållande till plåtens diameter. Denna
metod har dock den fördelen, att man kan fortsätta samma operation i en eller flera
mindre ringar och således är oförhindrad att i flera tempon »draga» kanten huru hög man
behagar. Fig. 279—282 visar sålunda ett kärl, draget
från grad plåt i fyra operationer.
Den förut omnämnda olägenheten, att plåtkanten
vill rynka sig, visar sig även här vid fullt tillåten
fläns-höjd, om längden av plåtens periferi överstiger den med
hänseende till säkerhet mot avknäckning tillåtna längden,
d. v. s. den gränslängd, vid vilken bärighet mot tryck och
mot avknäckning äro lika. Således får plåtens tjocklek icke
understiga ett visst förhållande till diametern, såvida man
skall kunna pressa densamma utan särskilda hjälpmedel.
Härmed äro vi inne på ett förfaringssätt att
behandla plåt, som helt och hållet skiljer sig från
bleck-och plåtslageriet. Då pressade eller s. k. skarvlösa
föremål äro betydligt starkare och prydligare samt deras
tillverkning lättare kan utföras med maskinkraft, har
densamma på senare tid utvecklats till en betydande
fabriksindustri i både Gamla och Nya världen.
»Plåtpressningen» är av synnerligt intresse och har även i vårt land,
med dess förträffliga råmaterial, nått en mycket hög
utveckling; den förtjänar därför här en närmare beskrivning.
För att hindra rynkor att uppstå vid pressning av tunnare plåt klämmes den till
flänsning avsedda kanten med en ring, kallad »cerat» eller »hållare» (a fig. 279), mot
matrisen, så att plåten vid pressningen endast får en springa, lika med sin egen tjocklek,
att passera och således ej har plats att rynka sig. Då plåtens tjocklek uppnår ovan
antydda förhållande till diametern och flänsens höjd, har plåtkanten tillräcklig stadga
att vid pressning låta stuka sig utan att rynkas, och då är hållarering tydligen överflödig.
Härvid skiljer man mellan »grovplåtpressning» utan cerat och »tunnplåtpressning», när
cerat eller hållare måste användas. Skillnaden mellan dessa båda arbeten är således ej,
som man skulle kunna tro, endast plåttjockleken utan även förhållandet mellan plåtens
tjocklek och diameter; sålunda kan en tunnare plåt med tillräckligt liten diameter pressas
såsom grovplåt, medan en många gånger tjockare plåt med stor diameter måste behandlas
med cerat och således som tunnplåt. Att man vid grovplåtpressning i regel arbetar
materialet i varmt och vid tunnplåtpressning i kallt tillstånd, utgör ingen egentlig
skillnad, ty värmningen har i regel till ändamål att få materialet mjukare och mera
lätthanterligt. Den användes även vid grövre tunnplåtpressning, lika väl som klenare
grovplåtpressning ofta verkställes kallt.
Fig. 279—282. Dragning av plåtkärl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
