Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Mekanisk verkstadsindustri - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
METALLERNAS BEARBETNING.
Emellertid har även denna form endast teoretiskt intresse; den är icke utan vidare
tekniskt användbar. Men om man giver ett av dessa element, t. ex. a, ett fast läge, vilket
antydes genom den streckade delen i fig. 299, och någonstädes, t. ex. i d, inleder energi,
som förskjuter detta glidstycke åt höger, så måste b vrida sig i pilens riktning. Låter
man elementet b föreställa en vev och vara förenat med en axel, på vilken finnes ett
svänghjul, så är det tydligt, att man kan försätta detta svänghjul i rörelse genom ett
kraftigt tryck på glidstycket d, så att det blir i stånd att, sedan nämnda stycke uppnått
sitt yttersta, högra läge, återföra d med tillhjälp av skjutstången c, varpå ett förnyat
Fig. 297—302. Maskinens kinematiska element.
tryck i pilens riktning åter driver glidstycket åt höger, åter påskyndar svänghjulets
rörelse o. s. v. Vi hava sålunda — läsaren har nog redan igenkänt vevmekanismen
—-av de lösa elementen i fig. 297 sammanställt en anordning (fig. 299), förmedelst vilken
en för varje gång i rätt tid verkande horisontal kraft tvingas att framkalla en vridrörelse,
som kan användas efter önskan. Detta kallar man en maskin. En maskin är sålunda
en mekanism, som omsätter mekaniskt arbete.
Fig. 301 visar grunddragen av den praktiska tillämpningen; a, även här ihålig,
har blivit en ångcylinder, fast anbragt å en fotplatta, b är veven, som kompletteras med
axel och svänghjul, c vevstaken, glidstycket d kolven, och det hela är en ångmaskin.
Låter man däremot en annan del än a vara fast, så erhåller man en annan mekanism
och på detta,sätt kan man från kedjan (fig. 298) härleda fyra olika mekanismer, och
alltefter formens och kraftstyrningens beskaffenhet erhålla ett stort antal maskiner.
Det karakteristiska vid mekanismen enligt fig. 301 är vevstaken c, medelst vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
