Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Mekanisk verkstadsindustri - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
METALLERNAS BEARBETNING.
Fig. 303. Den äldsta maskinen. Snurrträ som elddon.
(Ur Taylors »Early History of Mankind».)
kunna beteckna djuren och människorna som maskiner, men visserligen underbart
fulländade sådana.
Vilken är den första konstgjorda, d. v. s. av människan byggda maskinen? Detta,
är nu den egentliga frågan. — Även här kan man gå tillbaka mycket långt i tiden, om
man från rent kinematisk ståndpunkt förutsätter kraftstyrning och såsom kännetecken
antager målmedveten omvandling av tillförd kraft genom tvångsstyrda kroppar. Den
första för knäckandet av en nöt i rörelse försatta hårda kroppen, den till försvar svängda
knölpåken, ja, den slungade stenen äro i denna mening att betrakta som maskiner, om
också här begreppen verktyg och maskin komma mycket nära varandra. Men om vi
utesluta den fria kraftstyrningen och som förutsättning fordra, att ett element ständigt
skall vara fast, så måste man hålla sig till Reuleaux, som betecknar det forntida
elddonet (fig. 303) såsom den äldsta maskinen. Det består av ett stadigt liggande,
urborrat stycke torrt trä, i vilket ett
annat styrt trästycke hastigt vrides
fram och tillbaka för att omsätta den
tillförda människokraften i friktion
och värme. Man finner utan
svårighet, att den ovan givna förklaringen
av begreppet maskin här träffar in:
om man låter styrningen glappa
något, ersätter det urborrade trästycket
med ett vidare urgröpt stycke hårt
trä eller ännu bättre en sten och i
stället för gnidkäppen anbringar en
stöt, lämplig att krossa sädeskorn —
hur stor likhet finnes det icke mellan
denna inrättning och den ovan
antydda för nötknäckning —, så
kommer man åter århundraden, ja,
kanhända flera årtusenden tillbaka i
ti
den. Ty helt visst har människan åt sig krossat sädeskorn, långt innan hon lärde
sig att gnida eld.
Under långa, långa tider torde människan ha nöjt sig med sådana anordningar
av allra enklaste slag, tills hon blev nödsakad att använda något mera konst för att
skaffa sig föda och att bearbeta jorden. Därvid begagnade hon först hackan och spaden
som verktyg och uppfann sedan plogen, som drogs av henne själv eller av ett djur och
vilken redan kommer begreppet maskin väsentligt närmare. Härtill kom snart
nödvändigheten att upphämta vatten, och de första mekaniskt drivna inrättningarna för
detta ändamål torde redan motsvara den strängaste tolkningen av begreppet maskin.
Dessa anordningar måste hava blivit ganska fullkomnade, då det gällde att skydda
sig mot överflöd av vatten eller att draga nytta av större vattenmängder, anordningar,
vilka redan förutsätta att tekniken nått en hög grad av utveckling. Forntidens
vatten-uppfordringsmaskiner bevisa, att man redan för årtusenden sedan på detta område
förfogade över en högt utvecklad maskinteknik, från vilken många inrättningar, som gå
och gälla för nya, leda sitt ursprung.
Tillfredsställandet av det dagliga livets växande behov bidrog även, i mån av
kulturens framsteg, till maskinväsendets utveckling. Vävstolen föregicks av sländan såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
