Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Mekanisk verkstadsindustri - Maskinbyggnad. Mekaniska verkstäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRDIGBEARBETNING. MEKANISK VERKSTADSINDUSTRI. MASKINBYGGNAD. 217
verkställes på ett slags mycket genomskinlig men likväl stark väv, hos oss vanligen
benämnd »kalkerväv». De sålunda erhållna kopiorna uppklistras antingen på starkt
papper, varigenom ritningen blir mera hållbar under dess kanske ovarsamma hanterande
i verkstaden, eller ock kopieras de till behövligt antal genom en eller annan
Ijuskopierings-metod. Om detalj ritningarna behöva användas ofta och mycket, är det lämpligt att
begagna sistnämnda metod, medan den förstnämnda, som lämnar blott en kopia, endast
användes, när det icke synes vara nödvändigt att taga flera kopior. Även ljuskopiorna,
som visa vita linjer på blå eller brun botten eller svarta linjer på vit botten, uppklistras
vanligen på starkt papper och fernissas dessutom ofta, liksom även de direkta kopiorna,
för att de skola kunna rengöras. Dessa kopior utlämnas sedan till verkstaden för att
tjäna först verkmästaren och därefter modellsnickaren, smeden, svarvaren,
hyvelarbe-taren, klensmeden m. fl. till ledning för arbetet.
En modern verkstadsorganisation uppställer dock större fordringar på ritkontorets
arbetssystem och arbetsprodukter i allmänhet. Sålunda söker man så mycket som möjligt
standardisera de olika konstruktionsdetaljerna, i det att man uppställer standardtabeller,
upptagande dimensioner, form och material, icke blott för enklare delar, såsom skruvar,
muttrar, kilar, koniska pinnar m. m. utan även för större detaljer. För detta ändamål
fordras, att ritaren noga känner till verkstadens arbetsmetoder och maskiner. Å varje
ritning äro med olika beteckningar angivna maskintyp, maskingrupp och
ritningsnum-mer, och för klassificeringen användes ofta kortsystem. Vid utsändandet i verkstaden
åtföljes varje ritning av en arbetsplan, enligt vilken för varje detalj de olika
arbets-operationerna äro fastställda såväl med hänsyn till arbetssätt, verktyg och maskiner
som till den för arbetets utförande använda personalen jämte ackordspris. Det rent
mekaniska arbetet för ritningens framställning söker man så mycket som möjligt
underlätta genom bekväma ritbord och praktiskt anordnade ritinstrument m. m. Själva
ritbordet, som är inställbart i olika lutningar, intager vanligen vertikalt läge, de rörliga
delarna äro utbalanserade, så att stor tidsbesparing vinnes genom lätt förskjutning av
linjaler och vinklar, som för övrigt alla äro försedda med skalor, längs vilka linjerna dragas.
Vid konstruktionen av en maskins stomme eller stativ bör tillses, att materialet,
som numera vanligen är gjutjärn, utnyttjas så, att största produktion hos maskinen
erhålles. Genom tillämpning av hållfasthetslärans satser och formler för dragning, tryck,
vridning och böjning beräknas de viktigare delarnas form, så att en så vitt möjligt
jämnstark kropp uppkommer. I de allra flesta fall gjutes stativet ihåligt, s. k. kärngods,
varigenom dels materialet bättre kan tillgodogöras och fördelas, så att stor styrka erhålles vid
en jämförelsevis liten materialåtgång, och dels bättre fäste erhålles för maskinens rörliga
delar. Å andra sidan är s. k. flänsgods, med I- eller T-formig tvärskärning, billigare i
tillverkning men lämpar sig i allmänhet blott för smärre, lätta maskiner. Stativ till
mycket stora maskiner gjutas ofta av martinjärn (»stålgjutgods»), som äger fördelen av
större styrka och tänjbarhet. Den mekaniska bearbetningen av stativet jämte de med
detsamma förenade, rörliga delarna sker på den mekaniska verkstaden med tillhjälp av
dess verktygsmaskiner, vilka nedan komma att närmare beskrivas i samband med alla
de vid metallernas bearbetning ifrågakommande arbetsmetoderna och verktygen.
Verkstäder och fabriker för mekaniska såväl som för andra industrier anläggas i
våra dagar enligt andra principer än förr, då man oftast från en ringa början småningom
utvidgade anläggningen till allt större dimensioner, i samma mån tillverkningarna vunno
ökad avsättning. Enär en snabb och alltså billig produktion i väsentlig grad är beroende
på de använda tillverkningsmetoderna och verktygen, så att alltså vissa dyrbara verktyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
