- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / V. Metallernas bearbetning, urteknik, lås, vapenteknik /
393

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Urteknik, av G. Willén - De äldsta tidmätarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ÄLDSTA TIDMÄTARNA. SOLURET.

393

Soluret. Den uräldsta tidmätaren synes sålunda hava varit en skuggkastare eller
en så kallad gnomon, men såväl dennas som solurets första uppträdande förlorar

Fig. 786. Solur konstruerat av
Be-tosus under 3:e årh. f. Kr.

Fig. 787. Solur av mässing. Nürnberg 1647.

Fig. 788. Vertikalt solur på ett torn.

sig i forntidens dunkel. Dessa primitiva tidmätare synas hava tillkommit i de olika
länderna relativt oberoende av varandra, ehuruväl i åtskilliga fall vissa inflytelser från
det ena folket till det andra gjort sig gällande.

Sålunda torde exempelvis grekerna hava
erhållit de första tidmätarna från babylonierna.
Till en början torde det hava rört sig om
enbart skuggkastare, ty enligt undersökningar,
som verkställts, låta sig de äldsta soluren och
den därmed sammanhängande indelningen av
dagen i 12 delar icke påvisas före Alexander
den stores tid.

Försvårande för konstruktionen av
tidmätare och jämväl för dessas allmännare bruk
var det förhållandet, att man vid denna
tidpunkt ännu icke infört en likformig
timindel-ning utan delade dagen från soluppgången till
solnedgången i 12 delar, varigenom timmarnas
längd blev i högsta grad växlande, beroende
på dagarnas olika längd allt efter årstiderna.
Tidmätningskonstruktörerna hade således i
detta hänseende stora svårigheter att bekämpa.
De antika soluren visade sålunda timmar av
växlande längd.

Ett dylikt antikt solur, konstruerat av den
kaldeiske astronomen Berosus i 3:e årh. f. Kr.,

bestod av en urholkad halvsfär av sten, vilken stod vågrätt vänd mot zenit, fig. 786.
I centrum var placerad ett litet föremål, en boll, som kastade sin skugga ned i skålen.
Den väg, som denna skugga tillryggalade på den urholkade halvsfärens innersida,
motsvarade således solens gång på himlavalvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:58 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/5/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free