Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
VAPENTEKNIK.
Fig. 959. Svensk gasmask.
Den tyska gasmaskens huvudbeståndsdel utgjordes först av gummerad bomull och
glasögonen bestodo av runda, metallinfattade cellonskivor, som framför celluloid erbjuda
fördelen av större eldsäkerhet. Tätningen av glasögonen åstadkoms genom linneband
och munringen fästes på liknande sätt, varjämte maskens läge å huvudet fixerades
genom gummiband. Medelst ett halsband kunde masken bäras framför bröstet. Denna
mask måste av varje man tillpassas med hänsyn till tätningslinjen, d. v. s.
huvudbeståndsdelens rand, som gastätt skulle sluta till huden. På grund av tillpassningssvårigheten
utbyttes tätningslinjen snart mot s. k. ramtätning, d. v. s. en omkring 2 cm. bred och
flera mm. tjock, konisk ram, som bättre anslöt sig till ansiktet. Denna princip tillämpades
senare även av fransmän och engelsmän.
Till följd av gummibrist utbytte tyskarna emellertid gummimasken i början av 1917
mot en gastätt impregnerad lädermask, som därjämte ägde vissa fördelar, bl. a. större
okänslighet och bättre underlättande av
andningen. Samtidigt kompletterades
glasögonen med celluloidskivor GKlarscheiben»),
som insattes bakom cellonskivorna och
överdrogos med gelatin, varigenom beslåendet
med utandningsluften undveks. Härigenom
kunde maskens form ytterligare förenklas,
enär man icke som på de äldre maskerna
behövde några särskilda veck för
glasögonen i och för dessas avtorkande.
Absorptionsmedlet utgjordes till en
början huvudsakligen av ett antiklormedel
IfiEinschichteneinsatz»’), men i början av
1916 fick man övergå till
»Lreischichten-einsatz» (antiklor, särskilt preparerat
ab-sorptionskol samt antiklor jämte urotropin).
I den mån gaser med sura egenskaper, t. ex. klor, alltmer kommo ur bruk, utträngde
absorptionskolen det främre antiklorskiktet och 1918 försvann detta helt och hållet
(»Sonn-tageinsatz»), varvid absorptionsmedlet även i övrigt något förändrades. Även på denna väg
följde ententen efter. Slutligen måste absorptionsmedlet göras ogenomträngligt för
dim-gaserna, som alstrades av t. ex. de tyska Blaukreuz-granaterna (sid. 580). Den svenska
gasmasken av senare konstruktion (fig. 959) överensstämmer med den tyska och synes
uppfylla de fordringar, som ställas på en gasmask. Den skyddar nämligen mot alla nu
kända gaser, som använts i världskriget; absorptionsmedlet kan utbytas, därest nya
gaser skulle komma till användning; den är genast effektiv och kan bäras under längre tid;
alla delar, som icke hava till uppgift att filtrera luften, sluta till gastätt och äro okänsliga
för transport m. m. Den äger därjämte ringa vikt, är lätt att medföra och nedsätter icke
nämnvärt stridsförmågan samt medgiver fritt synfält, lätt andning och tager icke
händerna i anspråk vid bärandet.
Vid tyska marinen infördes ett särskilt gasskydd mot koloxid.
Gasmasken skyddar emellertid ej kroppen, varför truppen mot vissa gasprojektiler,
t. ex. Gelbkreuz (sid. 580), måste utrustas jämväl med gummistövlar, gummikappor,
handskar m. m. Även materielen angripes, varför gasskydd erfordras å gevär och kulsprutor
m. m. För hästar och hundar användes masker med skyddsaltlösning, för brevduvor
brukas bärbara gasskyddsduvslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
