Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Fotfolkets och rytteriets stridsmedel - Gevär och gevärsammunition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. GEVÄR OCH GEVÄRS AMMUNITION.
499
Nu blev det engelska 11.42 mm. Martini-Henry-geväret m/71 i ballistiskt avseende
bäst i Europa, men man hade köpt denna överlägsenhet på rekylens bekostnad. Geväret
vägde nämligen endast 4 kg., ehuru kulvikten uppgick till 31.i gr. och
utgångshastighe-ten till 434 m/sek.
Stöten var emellertid ganska avsevärd även vid övriga 11 mm. gevär och bättre
förhållanden kunde inträda först, sedan man lyckats åstadkomma mildare krut med
större drivande verkan. Ett dylikt krut fann man slutligen bland de kemiska kruten,
varvid röksvagheten erhölls på köpet som en överraskning. Ungefär samtidigt hade
metallurgien gjort betydande framsteg, så att goda stålpipor kunde framställas. Ännu
en svårighet återstod emellertid att övervinna. För att erhålla flack bana erfordras
enligt ovan icke blott stor utgångshastighet utan även stor belastning och till följd
härav långa kulor, vilka kräva hastig rotation för att få erforderlig stabilitet i banan.
Det mjuka blyet motstod dock icke räffeltrycket, utan kulan »hoppade över bommarna».
Man blev därför tvungen att efter förslag av den preussiske artillerimajoren B ODE
införa mantlade kulor, varvid kalibern ytterligare minskades. Vi äro nu inne på 8 mm.
kaliberns tid. Frankrike hade tagit första steget år 1886, då 8 mm. Lebelgeväret antogs.
Åtskilliga länder följde snart efter och vissa länder hava sedan fortsatt på
kaliberminskningens väg ned till 6.5 mm.
Repetervapen. De sista krigen på 1800-talet hade tydligt ådagalagt
betydelsen av stor eldhastighet och med anledning härav hade laddningsgreppen förenklats,
men patronens införande skedde dock fortfarande för hand. En ökad eldhastighet kunde
emellertid åstadkommas därigenom att patronen genom mekanismen infördes i loppet
från ett magasin. Sålunda uppkommo efter hand repetervapnen, vilka alla hava
patronmagasin.
Redan under krigsåren 1793—96 användes inom den österrikiska armén en
luftbössa med kolvmagasin för 20 kulor, men det första verkliga repetervapnet konstruerades
1861 av amerikanaren Spencer, som framställde en 13.2 mm. karbin med kolvmagasin
för 8 patroner. Karbinen prövades i stor skala under inbördeskriget och gjorde goda
tjänster, ehuru det var svårt att fylla magasinet och ehuru mekanismen stundom låste sig.
År 1866 framställde Winchester ett 11 mm. repetervapen för papperspatroner,
som snart apterades för metallpatroner. I denna form användes vapnet med
jramstocks-magasin för 16 patroner av fransmännen under fransk-tyska krigets senare skede.
Vapnet funktionerade i allmänhet väl, men mekanismen var känslig för smuts o. d.
Dylika Winchesterkarbiner användes jämväl under rysk-turkiska kriget 1877—78,
till en början av det turkiska kavalleriet. Vid Plevna tilldelades emellertid dessa
kar-biner infanteriet, som använde dem för närstrid, under det att Martini-Henry-gevär
begagnades för strid på längre håll. På omkring 100 m. avstånd brötos ryssarnas anfall
genom snabbelden från Winchesterkarbinerna.
Schweiz, som alltid visat sig framsynt på vapenteknikens område, hade redan
tidigt påbörjat försök med Winchestervapnet och var på väg att antaga detsamma, då
Friedrich Vetterli framkom med ett nytt 10.4 mm. repetergevär från vapenfabriken
i Neuhausen. Vapnet, som hade framstocksmagasin för 11 patroner, antogs 1869,
varigenom Schweiz kom att direkt taga ut steget från framladdnings- till repetergevär.
I övriga länder antogos däremot enkelladdare under åren 1866-—71, varför man helt
naturligt var obenägen för en omedelbar ombeväpning. Man förebar då, att
enkelladdaren hade »tillräcklig eldhastighet» samt fruktade för »ammunitionsslöseri», samma
skäl, som senare anförts vid diskussionen om övergång till automatvapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
