Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i sjökriget, av A. Örnberg - Sjöartilleriet - Sjöartilleriet 1850—1870 under tiden från pansarets införande till torpedfartygens framkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666
VAPENTEKNIK.
ej menligt inverka på räfflorna vid detta kanonsystem, varför räfflingen företogs före
bandningen. Banden tillverkades av puddelstål, framställt av bessemertackjärn.
Stålet härför framställdes i form av skenor, som upplindades spiralformigt kring en dorn
för att bilda bandet, som valsades, sträckhärdades för ökning av elasticiteten samt
svarvades. På grund av detta tillverkningssätt blev bandet starkast i den riktning,
utefter vilken de krafter verkade, som frestade bandet, då i kanonen uppträdande
gastryck sökte öppna den längs en generatris. Efter bandningen verkställdes uppskärning
av gängor i skruvmodern m. fl. arbeten, som erfordrades för bakladdningsmekanismens
apterande. Fänghålet borrades och tärnades och kanonen försågs med siktmedel.
Därefter provsköts kanonen.
Det franska marinartilleriet, som legat till grund för nu beskrivna svenska kanoner,
utvecklades emellertid förmedelst antagande av en inre ståltub samt förändrat
räffel-och tätningssystem. Med ledning av dessa förändringar uppgjordes för vår flottas
räkning ritningar till en ny 24 cm:s kanon, som dock ej erhöll ståltub, men väl ny
tätinrättning och räfflor avsedda för självforcerande projektiler. Då man sålunda ej ökade
kanonens styrka eller utgångshastighet, kom den åsyftade fördelen av förändringen blott
att bestå i en större varaktighet hos kanonen, vilken bättre än förut kunde skyddas för
de skadliga inverkningarna av krutgasen. För att jämföra de olika systemen tillverkades
en 24 cm:s kanon av den nya modellen, vilken år 1877 blev provad. Efter en skjutning
av 300 skott med varje kanontyp befanns den nyare fullkomligt oskadad, under det att
den äldre typen genom ofullständig tätning blev så urbränd, att den ej längre kunde
anses lämplig för tjänstebruk. Till följd härav anbefalldes, att grova kanoner av 1869 års
modell ej vidare skulle tillverkas och i stället fastställdes ritningar till såväl 27 som 24
cm:s kanoner under benämning av modell 76 (fig. 1208).
Förutom nu nämnda kanoner fanns av räfflade kanoner i svenska flottan som
be-styckning å en del opansrade fartyg en kanontyp av 12 cm:s kaliber, benämnd 12 cm. k.
modell 73. Denna var konstruerad för framladdning, men i övrigt sammansatt enligt
det franska systemet av år 1864.
Med slätborrade kanoner voro på 1870-talet endast ett pansrat fartyg, monitoren
John Ericsson, samt några mindre opansrade fartyg bestyckade.
De huvudsakligaste egenskaperna hos de svenska räfflade fartygskanonerna i slutet
av 1870-talet framgå av nedanstående tablå.
Pjässlag Kanonvikt i kg- Massiva proj:s vikt i kg. Granatens vikt i kg. Skråproj :s vikt i kg. [-Utgångs-hastighet-] {+Utgångs- hastighet+} i m/s. [-Maximi-tryck-] {+Maximi- tryck+} i atmosfärer.
24 cm:s kan. M/69 .... 14 670 144 102 53.5 4001 i 1 8301
17 cm:s kan. M/69 .... 5 310 49 45 19.5 4161 18701
27 cm:s kan. M/76 .... 24 040 216 180 144 4141 19101
24 cm:s kan. M/76 .... 16 688 144 124 53.5 4131 16001
12 cm:s framl:s kan. M/73 . 1912 — 15.6 14.5 4112 13802
De massiva projektilerna och granaterna (fig. 1209) tillverkades vid Finspång och
Ankarsrum med cylindriskt liv och ogival spets. De massiva projektilerna gjordes av
kanontackjärn, som omsmält nedlades i kanonformar. Dessa bestodo av två delar:
kokillen och gjutflaskan. De’’ *örra av gjutjärn var formad efter projektilens ogivala
1 Med massiv projektil.
2 Med granat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
