- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / V. Metallernas bearbetning, urteknik, lås, vapenteknik /
671

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i sjökriget, av A. Örnberg - Sjöartilleriet - Sjöartilleriet 1870—1905 under tiden från torpedfartygens framkomst till och med rysk-japanska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VAPEN I SJÖKRIGET. SJÖARTILLERIET 1870—1905.

671

Stålpansarets införande framtvingade ökad kraft hos det svåra artilleriet, vilket i
främsta rummet vanns genom ökade utgångshastigheter. De stora utgångshastigheterna
åstadkommos genom kraftigare krut (kemiska krut) och längre eldrör. För att motstå
de därvid uppkomna höga gastrycken i loppet måste kanonens motståndsförmåga ökas.

Början till dessa kraftigare svåra kanoner gjordes i Frankrike genom antagande
av 1887 års kanontyper, anordnade för användning av kemiskt krut och försedda med
för dåtida förhållanden långa eldrör. Intill nämnda årtal hade en eldrörslängd av 30
gånger kalibern ansetts som normal, men denna ökades nu i ett slag till 40 eller mer.
Detta ansågs särskilt i England vara ett djärvt steg i utvecklingen och de franska
konstruktionerna blevo under närmaste åren långt ifrån allmänt antagna. Sålunda försågos
de fartyg, som i England byggdes under »the British Naval Defence act 1889—94» med
svåra kanoner, vars eldrör hade den sedan gammalt som normal ansedda längden av
30 kaliber. I ryska marinen ökades år 1890 eldrörslängden till 35 kaliber, år 1895 till 40
och slutligen år 1898 till 45 kaliber. Först vid 1900-talets ingång blevo engelska marinens
svåra kanoner 40—45 kaliber långa. Fördelen med de långa kanonerna var
huvudsakligen, att krutgasen under lång tid fick verka på projektilen, varigenom den kunde
utnyttjas på ett effektivare och lämpligare sätt. Härigenom erhöll projektilen stor
utgångshastighet och därmed stor levande kraft, varjämte projektilbanan blev flack (låg), vilket
vid skjutning till sjöss var av särskild stor betydelse för ernående av god träffsäkerhet.

I början av 1900-talet hade för svåra kanoner en eldrörslängd av 40—45 kaliber
blivit allmänt antagen; motsvarande siffra för medelsvåra och lätta artilleriet var 45—50.
Här nedan anförda siffror angiva hastigheter och levande kraft, dels hos svartkrutladdade
30 kaliber långa fartygskanoner från mitten av 1880-talet, dels vid med kemiskt krut
laddade 45—50 kaliber långa dylika pjäser från början av 1900-talet.

Kanontyp. Längd i kaliber. Projekt:s hastighet Projekt:s levande kraft
vid mynning. på 3 000 meters avst. vid mynning. på 3 000 meters avst.
15 cm:s kanon . 30 610 m/s 410 m/s 850 mton 380 mton
50 875 > 570 > 1800 » 750 >
30.5 cm:s kanon 30 610 > 500 > 7 700 > 4 850 >
45 850 > 700 > 14 000 > 9 700 >

I samband med ökning av kanonlängden minskades det svåra artilleriets kaliber
och 30.5 cm:s kalibern blev så småningom den största förekommande å fartyg. Det visade
sig nämligen att ökningen av kanonernas effekt medförde stark förslitning av kanonloppen,
varigenom kanonernas »livslängd» minskades, särskilt vid de mycket höga kalibrarna.
Sålunda blevo kanoner av större kaliber än den nyss angivna efter ett ganska ringa antal
skott — 70 å 80 — utskjutna.

De långa eldrören ställde emellertid stora fordringar på styrka mot böjning. Då det
svåra artilleriets absoluta längd var stor, uppstod fara för att eldrören skulle bliva
krokiga genom sin egen tyngd, särskilt vid ståltrådskanonerna (se nedan). I detta
förhållande kan man söka anledning till att, som förut nämnts, i engelska och amerikanska
marinerna det dröjde innan eldrörslängden vid det svåra artilleriet ökades, ehuru så
redan i början av 1890-talet skett vid det medelsvåra och lätta.

För att vid det franska av kanonkonstruktören Canet framställda systemet erhålla
tillräcklig styrka mot böjning och mot de vid skottlossningen uppkommande vibrationerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:58 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/5/0681.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free