Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i sjökriget, av A. Örnberg - Sjöartilleriet - Sjöartilleriet 1870—1905 under tiden från torpedfartygens framkomst till och med rysk-japanska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
672
VAPENTEKNIK.
gjordes kärnröret relativt tjockt, varjämte de närmast detta kommande förstärkningarna
voro långa, solida och kraftigt påkrympta.
I ändamål att med minsta möjliga eldrörsvikt erhålla stor motståndskraft mot
krutgasens tryck på eldrörets väggar började man på 1890-talet vid engelska statens
kanonfabrik i Woolvvich att tillverka staltrådskanoner såväl för det svåra som för det
snabbskjutande fartygsartilleriet av 15 cm:s kaliber. Idén var ej ny, den hade nämligen
framkommit samtidigt med uppställandet av teorien för byggda kanoner i allmänhet. Vid
en viss vikt och tjocklek å eldröret förmå nämligen ståltrådskanoner att uthärda större
gastryck än mantlade och bandade, men de äro, som förut påpekats, svaga mot böjning,
betinga ett högt pris och äro svåra att tillverka. De kommo emellertid till användning
förutom i engelska även i amerikanska och japanska marinerna och användas där ännu i
stor utsträckning. Ståltrådskanonerna bestå i regel av ett kärnrör av stål, försett med
en tunn inre tub (eng. »liner»), avsedd att efter förslitning utbytas mot annan. Kring
kärnröret lindas ståltråd från mynningen mot kammaren med en viss noggrant avvägd
spänning för erhållande av riktiga initialspänningar i de olika trådlagren. Genom trådens
dragning bibringas denna höga fysiska egenskaper. Som exempel må nämnas, att till
en 30.5 cm:s fartygskanon uppgick den pålindade trådlängden till 160 km. Utanpå
tråd-lindningen och över vissa avsatser å kärnröret krängas mantlar, varigenom hållfastheten
mot böjning ökas.
Under mitten av 1880-talet tillkommo de första svenska l:a klass pansarbåtarna
av Sveas typ, vilka bestyckades med svåra kanoner av 25 cm:s kaliber. Enär svåra
kanoner av stål då för tiden icke kunde framställas inom landet, beställdes dessa utomlands.
De två första tillverkades vid Elswick i England och benämndes 25 cm:s kanon modell
1885 (25 cm. k. M/85). Materialet till dessa var till alla delar smitt stål. De därpå
följande (25 cm. k. M/89) voro i huvudsak lika de nyssnämnda. Vid bestyckning av de 3
pansarbåtarna av Odens typ frångicks emellertid det engelska systemet och nämnda
fartygs 25 cm:s kanoner av 1894 års modell blevo tillverkade i Frankrike enligt Canets
system. De bestodo av ett kärnrör med 2 lag mantlar och band.
I slutet av 1880-talet hade i vårt land uppstått frågan att inom detsamma tillverka
medelsvåra kanoner av 15 cm:s kaliber för l:a klass pansarbåtarna enligt den vid Bofcrs
bruk framställda metoden av osmitt martinstål. Då det icke ansågs rådligt att utan vidare
använda dylik material för så stor kaliber tillverkades till en början en 15 cm:s provkanon,
vilken vid provskjutning med 250 skott visade sig så tillfredsställande, att kanontypen
med några mindre förbättringar antogs i svenska flottan under benämningen 15 cm:s
kanon modell 1889 (15 cm:s k. M/89). Alla delarna till denna voro av tätt osmitt
martinstål, framställt i Martin-Siemens’ ugn. Eldröret var sammansatt av kärnrör och utanpå
detta en förstärkning av ett lag, bestående av en mantel över halva eldrörets längd och
3 muffar, som sträckte sig till mynningen. Kanonen kunde dock icke rubriceras som
snabbskjutande, enär mekanismens och lavettagets konstruktion icke medgåvo pjäsens hastiga
laddande och inriktande mot målet. Typen frångicks därför inom kort, och det
medelsvåra artilleri, som därefter infördes i vår flotta, blev liksom övriga länders konstruerat
för snabbeld. Den första representanten för vår flottas medelsvåra snabbskjutande
artilleri blev 12 cm:s kanonen av 1894 års modell (12 cm:s ss. k. M/94), sammansatt av ett
kärnrör av s. k. tätt oljehärdat nickelstål och en över ungefär halva kärnröret gående
mantel av tätt oljehärdat martinstål. Den ökade eldhastigheten vanns dels därigenom,
att skruvmekanismen i stället för att förut hava varit helt cylindrisk nu gjordes med ogival
form framtill (fig. 1212), varigenom skruven ej behövde dragas ut före dess svängande åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
