Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Minor, av H. Bergmark - Mineringars indelning och anordnande - Minsvep, av H. Bergmark - Inledning - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. MINSVEP. INLEDNING.
747
mån undvikas. Som emellertid regelbundenhet beträffande minlinjer och minavstånd
avsevärt underlättar svepningen av minor har man numera alltmera övergått till att
inom ett visst område strö ut minorna fullständigt oregelbundet.
Minering mot undervattensbåtar måste läggas i flera våningar och kräver därför
en något vidlyftigare utläggningsapparat. Understundom läggas de olika våningarna
såsom skilda mineringar på så långt avstånd från varandra att utläggningen kan ske
efter hand med användande av samma fartyg. Om däremot behov föreligger att de olika
våningarna ligga nära varandra, och yttermera om spärrande förmågan skall vara så
stor, att flera linjer i samma våning erfordras, måste utläggningen ske av flera fartyg
samtidigt. Dessa fartyg formeras då i allmänhet i linje, d. v. s. bredvid varandra.
Vid all minering är det av yttersta vikt att tillse, dels att synnerligen noggrant
bestick hålles så att mineringens verkliga läge blir noga känt för egna sjöstridskrafter
och dels att såväl vid anbefallande som utförande av mineringar alla vederbörande
myndigheter härom i god tid underrättas. Försyndelser i något av här berörda
hänseenden göra minvapnet till ett tveeggat vapen, lika farligt för vän som fiende.
Minsvep.
Denna avdelning av kommendörkapten H. Bergmark.
Inledning-. Till ledning för läsaren lämnas här en kort översikt av svepterminologin.
Med minsvep menas varje bogserad inrättning avsedd att skydda fartyg för minor.
På grund av olika verkningssätt indelas svepen i söksvep, röjsvep och skyddssvep.
Söksvep är ett svep, varmed man uppsöker och lokaliserar utlagda mineringar. Ett
söksvep skall kunna framföras med någorlunda hög fart (minst 14 knop) samt vara
försett med anordning, som signalerar napp, då mina påträffas.
Röjsvep är ett sådant svep, varmed man undanröjer upptäckta mineringar.
Röj-svepen äro i allmänhet betydligt grövre än söksvepen och kunna på grund härav
framföras med endast mycket måttlig fart (6 å 8 knop). Gränsen mellan sök- och röjsvep är
stundom svår att noggrant fastställa.
Med skyddssvep förstås en svepanordning, som fastsättes på ett örlogs- eller
handelsfartyg i avsikt att skydda detsamma mot minsprängning.
Beroende på konstruktionen kan ett minsvep vara enbåts- eller flerbåtssvep.
Fler-båtssvep benämnas två-, tre- eller fyrbåtssvep o. s. v. I dessa benämningar inbegripas
i allmänhet även svepbåtarna.
Ett svep försett med sprängpatron för avsprängning av påträffade minors
ankartrossar kallas sprängsvep. /
Historik. I motsats till minan är minsvepet en relativt ny uppfinning. Visserligen
hörde man redan före och under det Nordamerikanska inbördeskriget talas om, att
minor uppfiskades och oskadliggjordes, men svepmaterielen var då av provisorisk och
mycket primitiv natur, och ingen som helst organisation av sveptjänsten kunde
skönjas.
Man fick på den tiden antingen undvika att röra sig i minerade områden eller också
»taga risken», något tredje fanns i allmänhet icke.
Under minkrigets rent defensiva skede, som omfattade de tre sista decennierna av
1800-talet, framställdes ej heller några större krav på minsvepning. Minor utlades då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
