Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Torpeder, av J. Blomberg och F. Arsenius - Whitehead-torpedens tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
758
VAPENTEKNIK.
Whitehead-torpedens tillkomst. Den österrikiske sjöofficeren Luppis kan
tillskriva sig äran av att först kava framkommit med idén till denna torped. Under
kryssning utanför Dalmatiens kust upprann i hans hjärna tanken att förmedelst
obemannade från land styrbara farkoster, försedda med sprängladdning, som exploderade
vid stöt mot målet, komma motståndaren till livs. För realiserandet av denna plan lät
han först tillverka en modell, en s. k. Luppis-båt, vilken framdrevs av ett urverk och
styrdes av tvenne akterut bredvid varandra sittande roder, manövrerade från land
medelst linor. I modellens främre del hade sprängladdningen, som bringades till explosion
genom en i förstäven anbringad antändningsanordning, sin plats.
Antändningsanord-ningen utgjordes av låset till en gammal fartygspistol och avtryckaren stod i förbindelse
med en under vattnet rätt förut befintlig rörlig tub samt två horisontala och en lodrät
stång.
Efter denna modell ämnade Luppis framställa en sex meter lång farkost. Härvid
kom han dock till korta. Lämplig motor stod ej på denna tid att uppbringa och den
ovan skisserade styranordningen var alltför primitiv. Då han därför i avsaknad av
nödiga tekniska kunskaper icke ensam såg sig kunna lösa dessa frågor, satte han sig år
1864 i förbindelse med Robert Whitehead, den tekniske ledaren för en maskinfabrik
i Fiume. Whitehead insåg snart det Luppisska projektets svagheter. En å vattenytan
framdriven farkost kunde aldrig bliva ett värdefullt vapen, även om
drivkraftspro-blemet erhöll sin lösning och styrinrättningen förbättrades. Den skulle relativt lätt
kunna oskadliggöras av motståndaren, innan den nådde sitt mål, varjämte vind och
sjöhävning skulle inverka störande på dess bana. Därjämte var den av Luppis
ifrågasatta sprängladdningen allt för svag. Whitehead kom då på den tanken att konstruera
en automobil-»mina» av långsträckt form, vilken skulle tillryggalägga sin bana mot
målet på bestämt djup under vattenytan. Han lyckades genast finna den för ett sådant
föremål lämpliga drivkraften — komprimerad luft — vilket alltjämt visat sig vara det
lämpligaste framdrivningsmedlet även för den moderna torpeden. Många andra kvistiga
frågor väntade emellertid på sin lösning och svårigheterna ökades genom att
uppfinningen måste hållas strängt hemlig. Att framställa en anordning för att hålla torpeden
på lämpligt djup under vattenytan — en djupreglering sanordning — vållade bland annat
Whitehead mycket huvudbry. Emellertid lyckades han så småningom att knäcka denna
nöt på ett mycket genialiskt sätt. I det längsta sökte Whitehead fasthålla vid Luppis’
ursprungliga idé att i horisontalled styra torpeden medelst linor från utskjutningsplatsen.
Detta visade sig emellertid opraktiskt, ty redan vid de första försöken avsletos Hnorna,
varför denna anordning måste förkastas och ersättas med ett fast inställbart roder.
I oktober 1866 blev den första torpeden färdig. På utexperimenterandet av
densamma hade nedlagts 40 000 £. Torpeden hade formen av en i båda ändarna starkt
tillspetsad cylinder. Drivkraften utgjordes av komprimerad luft av 20 å 25 atm. tryck.
Luften inneslöts i en behållare av ångpanneplåt — lujtkärlet — med lödda skarvar,
förlagd till torpedens aktra del. Motorn — maskinen —, som bestod av en hög- och en
låg-tryckscyhnder, hade sin plats för om luftkärlet, ungefär mitt i torpeden. Maskinaxeln
måste sålunda ledas genom luftkärlet. Torpeden framdrevs av en trebladig propeller,
skyddad av en tunn cylindrisk skärm. Akter om propellern och skärmen fanns ett
vertikalt roder, som inställdes medelst trådar, för styrning av torpeden sidovägen. Denna
anordning måste, som nämnts, snart övergivas och ersattes av ett fast inställbart roder.
Djupregleringsapparaten utgjordes endast av den s. k. hydrostatiska pistonen, en skiva
åverkad av vattentrycket. Trycket av den vattenpelare, som har denna skiva till bas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
