- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / V. Metallernas bearbetning, urteknik, lås, vapenteknik /
759

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Torpeder, av J. Blomberg och F. Arsenius - Whitehead-torpedens tillkomst - Whitehead-torpedens utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VAPEN I SJÖKRIGET. TORPEDER. WHITEHEAD-TORPEDENS UTVECKLING. 759
balanseras av en fjäder, vars fjäderspänning för det bestämda djupet sålunda motsvarar
vattenpelarens vikt. Apparaten stod medelst länkstänger i förbindelse med de
horisontala rodren, vilka voro apterade å torpedens förkon. Den hydrostatiska pistonen ingår
som del även i den moderna djupregleringsapparaten. Främre delen av förkonen
upptogs av sprängladdningen, som utgjordes av en patron laddad med 20 & dynamit.
Laddningen åverkades av en antändningsanordning — pistol eller stridsspets — försedd med
tre horn. Vardera hornet utlöste vid anslag mot målet en stark fjäder, som påverkade
en gemensam hammare, vilken genom sitt slag antände den i ett långt rör inneslutna
tändladdningen. På över- och underkant var denna torped till hela sin längd försedd
med styrfenor. Torpedens huvuddimensioner voro: längd 3.35 m., största diameter —
kaliber — 35.5 cm. och vikt 136 kg. Dess fart var endast 6 knop under helt kort distans.
De första officiella proven utfördes i december 1866 inför en kommission av österrikiska
officerare och ingenjörer. Försöken, som utföllo gynnsamt, fortsattes påföljande år
från en av österrikiska regeringen till förfogande ställd kanonbåt.

För torpedens utskjutande konstruerade Whitehead en utskjutningsapparat —
en undervattens- (u. v.) tub. Den första torpedtuben var av synnerligen enkel
konstruktion. Den bestod av en tank i två längder. Den bakre delen, i vilken torpeden vilade,
var i sin främre ända försedd med en slussventil och i bakre ändan med ett lock. En
lucka, som öppnade utåt, tillslöt den främre delen av tuben. Tuben, med en diameter
av 45 cm., var upptill och nedtill försedd med rullar, på vilka torpedens fenor kunde
glida, och på dess sidor voro flata styrlister anbringade. Då det visade sig att
torpeden icke själv kunde arbeta sig ut ur tuben, försågs densamma med en piston, som
uttrycktes medelst komprimerad luft och meddelade torpeden en viss utgångshastighet.

Whitehead-torpedens utveckling. Då den i det föregående beskrivna torpeden
förlorades under försöken, igångsatte Whitehead omedelbart tillverkningen av en ny,
något större torped, som blev färdig år 1868. Vid de fortsatta försöken med denna
torped visade det sig, att djupregleringsapparaten icke förmådde hålla torpeden inom
rimliga gränser för det inställda djupet. För att råda bot häremot kompletterades
apparaten med sin andra del — pendeln —, vars ändamål är att hålla torpeden horisontal.
Pendeln åverkade två särskilda horisontala roder likaledes apterade å förkonen akter
om hydrostatiska pistonens roder. Bland övriga förbättringar kan framhållas, att
luftkärlet var förfärdigat av fyra svetsade smidesjärnsringar, sinsemellan förenade medelst
skruvar. Högre lufttryck — 30 å 35 atm. — kunde därför användas, varigenom farten
kunde uppdrivas till 7 knop. Efter omfattande försök med denna torped inköpte
österrikiska regeringen år 1868 rättigheten att använda uppfinningen. Såväl torpedens fart
som laddningens storlek voro dock otillräckliga. Uppfinnarens ansträngningar
inriktades därför först och främst på förbättringar härutinnan. Han övergick sålunda till
att tillverka luftkärlet i ett stycke av bessemerstål och flyttade detsamma till torpedens
mitt. Laddningen ökades och den genialiska sammankopplingen av
djupreglerings-apparatens delar — hydrostatiska pistonen och pendeln — genomfördes, varigenom
endast ett roder erfordrades och detta anbringades akter om propellern. Genom den nya
tillverkningsmetoden av luftkärlet kunde trycket höjas till 60 atm. och farten uppdrivas
till 10 å 11 knop på 600 m. Omsider lyckades det ock uppfinnaren att intressera andra
makter för sin uppfinning. Efter utförda praktiska prov — en sprängladdad torped
avsköts på 180 m. avstånd mot en träkorvett, som träffades och sänktes — förvärvade 1871
England rättigheten till uppfinningen mot ett vederlag av 15 000 £. Exemplet följdes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:58 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/5/0769.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free