- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
10

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Inledning, av J. Gust. Richert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

VATTENBYGGNADER.

En liknande företeelse, ehuru i mera blygsam skala, äger rum i Torne älvs dalgång.
Där finnas visserligen inga konstgjorda vattenmagasin, men vid varje vårflod
översvämmas den breda och låglänta dalen, och resultatet blir en gröda som ej överträffas
i någon landsända.

Nilanläggningen imponerar genom sin storslagenhet men är från rent teknisk
synpunkt mindre intressant än många andra anläggningar, där förutom dammar äro byggda
vidsträckta kanalnät, från vilka vatten distribueras till avlägsna områden. Spaniens
och Amerikas jordbruk är till stor del baserat på konstgjord bevattning, och bland det
förstnämnda landets otaliga reservoarer och kanaler finnas många som datera sig från
romartiden och ännu flera från det moriska väldets århundraden, vilka representera den
andliga och materiella kulturens glansperiod.

Den enklaste bevattningen är en brunn, särskilt en artesisk sådan, som lämnar
vatten med självtryck. I Saharas öknar hava fransmännen borrat tusentals artesiska
brunnar, kring vilka palmerna sprida sin skugga. Villkoret för ett gott resultat är att
vattnet är järnfritt, eljest täppas markens porer av ockeravsättningar.

I vårt land förekommer konstgjord bevattning i mycket ringa omfattning, men den
nya vattenlagen har tagit hänsyn till framtida vattenbyggnader i detta syfte.

Avloppsledningar äro mera sena tiders inrättningar. I den gamla goda tiden fick
regnvattnet fritt söka sig väg genom gatorna och man var ej så rädd att bli våt om
fotterna. Första steget till förbättring togs genom anläggning av djupa »rännstenar» mitt
i gatan eller längs gångbanorna. Rännstenarna bildade öppna kloaker, vari alla slags
avskräden utkastades från husen. Ännu för 50 år sedan, då regnvattnet från tvärgatorna
forsade ned till Drottninggatan i Stockholm, var vägen till »gamla Teknis» ganska
mödosam.

De första underjordiska kloakledningarna voro murade »trummor», vanligen med
rektangulär tvärsektion och så höga att de kunde rensas för hand. En trumma måste
framför allt vara »gångbar». Lutningarna voro ofta minimala och smutsen avlagrades
i stinkande högar. Längre fram utbyttes trummorna mot cirkel- eller ovalformiga
»kul-vertar», murade av tegel i cementbruk, och slutligen infördes de nu allmänt brukliga
glacerade stengodsrören eller betongrören, vilka hava jämna och glatta ytor och
följaktligen hålla sig bättre rena. Rensningen för hand hör numera till undantagen och
ledningarna läggas i sådana lutningar att de bli »självrensande», d. v. s. att
strömhastigheten blir tillräcklig att förhindra avsättningar. Där detta mål ej kan nås med gatans
lutning, föres ledningen till en djupare belägen brunn, varifrån vattnet pumpas till
utloppet.

De första kloakledningarna anlades enligt det s. k. kombinerade systemet och
avförde både regn- och spillvatten. Vid starka regnfall tillströmmar en vattenmängd som
mångdubbelt överstiger den normala, och för att ledningsnätet skall fylla sin dubbla
uppgift krävas stora dimensioner och stora kostnader. Av ekonomiska skäl föredrages
ofta det s. k. separatsystemet, där regnvattnet avskiljes från spillvattenledningarna och
avledes antingen i öppna rännor eller grunt lagda under jordsledningar.
Spillvattenledningarna nedläggas så djupt att de torrlägga grunden och bereda avlopp för husens
källare.

Denna reform har påskyndats genom de sanitära fordringar man numera ställer på
avloppsvattnets beskaffenhet. Där ett stort samhälle avbördar sitt smutsvatten till ett
öppet vattendrag kan detta försämras till den grad att det får karaktär av en öppen
kloak. Vattnet måste då genomgå en reningsprocess, som vanligen kräver dryga
an

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:04:18 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free