Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Inledning, av J. Gust. Richert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
11
läggnings- och driftkostnader och som därför icke bör belastas med det jämförelsevis
oskyldiga regnvattnet. Med hänsyn härtill kan en uppdelning i skilda rörnät befinnas
väl motiverad.
I Sverige äro reningsanordningar ej så vanliga som på kontinenten, ty flertalet
städer äro belägna vid havet eller större vattendrag, där spillvattnets direkta
utsläppande ej vållar sanitära olägenheter.
Stenåldersmänniskans minimala vattenbehov fylldes med tillhjälp av ett enkelt
ämbar, som det var hustruns plikt att bära fram till den husliga härden. Ännu i dag
bär den baskiska kvinnan en av lösa kopparlameller hopsatt skål på sitt huvud, vilket
anses vara förklaringen till hennes välformade gestalt och stolta hållning, och på den
svenska landsbygden lägger man i nästan varje gård märke till den höga »svängeln»,
som lyfter ämbaret ur gårdsbrunnen. Med teknikens utveckling och vattenbehovets
ökning följde förbättrade uppfordringsmetoder. Först kom en kombination av skopor,
anordnade kring en roterande axel, sedan pumpen i dess olika former, främst
kolvpumpen och centrifugalpumpen.
Ännu för ett femtiotal år sedan ansågs att en kolvpumps största dygd låg i dess
långsamma gång. Den som sett det gamla vattenledningsverket vid Skanstull minnes
de höga balansmaskiner och de väldiga pumpar, som betänksamt dunkade 12—15
gånger i minuten, med stötar och skakningar som hördes och kändes i hela byggnaden.
Då några djärva konstruktörer sökte införa snabbgående pumpar möttes de av ett
kraftigt motstånd. Jag minnes en diskussion, varvid de nya pumparna försvarades genom
följande i mitt tycke ovedersägliga argument:
»Låtom oss jämföra två pumpar, av vilka den ena går ett slag i minuten, den andra
tusen varv. Den förra kräver kolossala utrymmen, kolossala dimensioner och kolossala
kostnader. Vid varje varv inpressas i ledningen en kolossal vattenmassa, och i
maskineriet och ledningen uppstå fruktansvärda stötar, som måste utjämnas genom en
kolossal luftklocka. Den snabbgående pumpen kräver minimalt utrymme, minimala
dimensioner och minimala kostnader. Vid varje varv inpressas i ledningen en minimal
vattenmängd, och pumpens gång blir praktiskt taget kontinuerlig, vilket måste betraktas som
en idealisk lösning av pumpproblemet.»
Numera anses 100 varv i minuten vara en ganska låg prestation.
Centrifugalpumpen har alltid varit en idealisk lågtryckspump, och på senare tider
har den genom seriekoppling blivit användbar även för mycket stora tryckhöjder. Den
kräver mindre utrymme och mindre kostnader än kolvpumpen och har även andra
företräden, bl. a. däri att den ej springer sönder om tryckledningen råkar bliva avstängd..
Den elektriskt drivna centrifugalpumpen är nutidens mest kompendiösa och mest
eleganta vattenuppfordringsverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
