Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenvägar, av P. G. Hörnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENVÄGAR. INLEDNING.
15
radet skred man steg för steg långsamt framåt. Rester och trogna avbildningar av vad
som utfördes under medeltiden finnas den dag som är i trakter, där man på grund av det
stora avståndet från den vita rasens kulturhärdar fortfarit att betjäna sig av primitiva
redskap och arbetsmetoder. Men även på närmare håll påträffas illustrationsmaterial
till historien om hamnbyggnadsväsendets utveckling under de århundraden, som
närmast föregingo vår tid. I snart sagt varje större hamn hava fortlevat anläggningar, som
i fråga om konstruktiva detaljer torde stå t. o. m. forntidens hamnar mycket nära. I
London förekomma anläggningar av utpräglad medeltidskaraktär, vid sidan av andra,
där teknikens senaste framsteg tillämpats. I äldre delar av hamnen sker
varutransporten mellan fartyg och land fortfarande på människorygg. I de senast utförda är
muskelarbetet reducerat till ett minimum. Där kräver lastningen och lossningen av de stora
linjefartygen, världshavens »grey hounds», föga längre tid än lastningen och lossningen
av de små fartyg, som angöra de äldre hamnbassängerna.
Våra dagars sjöfartscentra skilja sig i många avseenden väsentligt från sina
föregångare. Ett förtjänar särskilt beaktande. Det avser graden av differentiering. Olika
trafikslag börja i allt större utsträckning kräva olika anordningar. Differentieringen
avser i främsta rummet de krav, som uppstått genom ökningen av fartygens dimensioner.
En kajsträcka vid 13—14 m djupt vatten är i regel enormt dyr. Ränte- och
amorterings-kostnaderna måste täckas, anläggningen intensivt utnyttjas för sitt speciella ändamål.
Små fartyg, som ej lasta från resp, lämna last till de stora fartygen vid kajen, förvisas
till äldre bassänger, som tidigare betjänat vad som då var stora fartyg.
Men ej blott djupvattenkajema utan även de stora fartygen representera ofantliga
belopp. Rederiet är lika angeläget som hamnförvaltningen om att lastning och lossning
draga minsta möjliga tid: kajerna vid djupt vatten förses med mekaniska anordningar,
skjul, magasin o. dyl. till en utsträckning, som i andra delar av hamnen vore
otänkbar.
Differentieringen går vida längre än så. För kol-, olje-, malm-, trävaru-, kött- och
spannmålstransport fordras särskilda anordningar. Vissa kajsträckor användas för
regelbunden linjetrafik, andra för trampfart. För industrier av olika slag anordnas
särskilda hamnområden o. s. v.
Även såsom helheter betraktade förete hamnarna karakteristiska olikheter. New
York är en hamn av första storleksordningen. Så är Shanghai, som förmedlar 180—200
millioner människors behov av varuutbyte med transmarina länder. Men de båda
hamnarna äro olika varandra som natt och dag. I den förra äro kajplanen utbildade till
sammanhängande gods- och rangerbangårdar. I den senare vandrar man länge omkring
utan att påträffa ett järnvägsspår. Lika stor är skillnaden mellan våra hamnar och
hamnarna av motsvarande storlek i Ruhrdistriktet. I Stockholms hamn ser man knappast en
fabriksskorsten; segel- och motorbåtar, vedskutor och vitmålade passagerarfartyg äro
ovärderliga inslag i stadsbilden. Ruhr distriktets hamnar kunna karakteriseras såsom
pandemonia av rök och sot, maskinrassel och industrianläggningar, som erbjuda föga för
ögat och sinnet lockande.
Under sjöfartens tidigare skeden var den ekonomiska problemställningen i viss mån
en annan än nu. Man hade ej kommit så långt, att det var möjligt att godtyckligt öka
fartygens storlek och därigenom pressa ned fraktkostnaderna på långa sträckor.
Problemet gällde i första hand att göra fartygen sjövärdiga, att övervinna de med färder på
öppet hav förenade farorna, som minskades, i den mån man lärde sig konsten att bygga
större och starkare fartyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
