Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenvägar, av P. G. Hörnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
VATTENBYGGNADER.
Dock voro inga fartyg större eller dyrare än att de kunde efterapas av en
konkurrerande redare. Fartygens livslängd var kort. Vid de ofta återkommande
nybyggnaderna tillgodogjorde man sig de senaste erfarenhetsrönen. Hanseaterna, som voro
föregångsmännen under medeltidens senare århundraden, funno dock år 1412 för gott att
stipulera, att handelsfartygens djupgående ej fick överstiga 6 alnar, d. v. s. omkring
3.6 m. Motsvarande längd och bredd beräknas hava varit resp. 18 och 5.7 m. I fartyg
av ungefär denna storlek företogo de färder till England och Frankrike, över Nordsjön,
som ansågs — och ännu anses — vara ett farligt och förrädiskt hav. Även om vissa,
kanske t. o. m. flertalet hanseatiska fartyg voro avsedda för trafik endast på Östersjön
och hade mindre storlek, kan skillnaden mellan de olika samtida fartygen ej hava varit
synnerligen stor.
Av de tre fartyg, som ställdes till Columbus’ förfogande, när han den 3 augusti år
1492 anträdde sin första amerikafärd, gick ett, »Santa Maria», förlorat. De övriga två
kommo skamfilade tillbaka till Europa. Det största fartyget hade 23 m längd mellan
perpendiklarna, det minsta 17 m. Djupgåendet torde knappast hava överstigit 3 m.
Påtagligen voro dylika redskap föga lämpade för färder på de vidsträckta
världshaven. Men oceanfarten blev i ett slag nödvändig för hävdandet av olika staters politiska
ställning — på samma sätt som organiserandet av reguljära sjöfartslinjer vid övergången
till vårt århundrade och av flygrouter under allra senaste tid. Columbus\ da Gamas
och Magelhaens’ bedrifter, som alla utfördes under loppet av en mansålder, markera
sålunda början till ett betydligt uppsving inom skeppsbyggeriområdet. Man sökte
framför allt åstadkomma större och mera sjödugliga fartyg, vilka ofta fingo tjäna såväl
merkantila som krigiska ändamål. Med kanoner utrustade handelsfartyg drabbade samman
i ostindiska farvatten, längs Afrikas och Amerikas kuster och i de trängre europeiska
farvattnen.
Men konsten att bygga fartyg var alltjämt föga utvecklad. Teoretiska kunskaper
saknades, och ingen visste på förhand huru det fartyg komme att bete sig, som fick
avsevärt större mått än sina närmaste föregångare. Först under 1700-talet föddes de män,
som gjorde matematiken till redskap i skepp sby ggeriets tjänst. En av dem var
fransmannen Bernouilli, en annan vår landsman Chapman, vars otroligt arbetsfyllda liv
lyktades den 19 augusti 1808. Ända till våra farföräldrars tid var fartygsparken ganska
homogen och gav ej anledning att tillämpa olika kajbyggnadsmetoder i olika hamnar
eller i de olika avdelningarna av en och samma hamn.
Samma fartyg kommo till användning för transport av olika varor: spannmål, salt,
hudar, lin, kött, sill o. s. v. Redaren, som i regel samtidigt var köpman, förvarade —
i avvaktan på försäljning — alla varor i samma magasin, förebilden till våra dagars
handelsbod, som lockar till sig kunderna med amerikanskt fläsk, silkesband, väckarur, snus,
kravattnålar, tjära, surströmming, eau de cologne och motorplogar. Lika liten som
skillnaden är nu mellan handelsbodarna vid vägkorsningarna på landsbygden lika liten
var då skillnaden mellan de byggnader, som avsågo att underlätta varuomsättningen i
olika hamnar. Storleken kunde variera, arten var densamma. Vilken som helst liten
hamn kunde uppvisa ungefär samma anordningar som vilken som helst del av en stor
hamn — med reservation naturligtvis i fråga om de materialier, som å olika platser
kommit till användning vid utförandet av vågbrytare, kajer, varumagasin o. dyl.
Dock kunde det vid första påseendet förefalla naturligt, om våra dagars storslagna
hamnar vore resultatet av en jämnt fortlöpande utveckling under de fyra århundraden,
som förflutit sedan medeltidens slut. Ordets makt över tanken är stor, och historie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
