Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenvägar, av P. G. Hörnell - Hamnarnas tekniska anordning, av P. G. Hörnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
VATTENBYGGNADER.
antal liknande beställningar. M. a. o. föga är nytt, epokgörande. Under sin studieresa
påträffar fackmannen sällan en konstruktiv detalj, med vilken kan ej redan är förtrogen.
Byggandet och utrustningen av hamnen, d. v. s. det arbete vars resultat man lätt kan
överblicka, har blivit rutin, schablonmässigt. Att utvecklingen det oaktat fortgår med
jättesteg beror därpå, att de stänk av originalitet, som här och var förekomma, girigt
efterapas och anammas i andra hamnar.
Ett arbetsfält däremot, där schablonen aldrig kommer att bliva hemtam, är
hamn-planekonstruktörens. Trafikens art, hamnens läge i förhållande till angränsande
bebyggda områden, till havet, till inf artslederna, till järnvägarnas huvudlinjer och till
gatulederna, de topografiska förhållandena, markens beskaffenhet, berggrundens läge,
förekomsten av starka kustströmmar, av ebb och flod m. m. m. m. bilda aldrig
tillsammans så likartade problemställningar, att de möjliggöra efterapning av planer avseende
andra lägen. Ett felgrepp blir ofta ödesdigert. I många sjöstäder har befolkningen under
årtionden dignat under tunga skatter, emedan oriktiga planer legat till grund för de
utförda hamnanläggningarna. Det är framförallt av vikt, att man bildar sig en riktig
föreställning om arten och omfånget av den trafik, som kan komma att förmedlas i
hamnen. Får hamnen endast sådant vattendjup och sådana vattenareor, som betingas
av smärre kustfartyg, medan naturliga förutsättningar finnas för hamnens utveckling
till knutpunkt i det transmarina linjenätet, offras en värdefull möjlighet för
modersamhällets och måhända även landets utveckling. Skapas däremot för dryga kostnader en
hamn, som är i stånd att betjäna stora oceanfartyg, under det att transmarina rederier
sakna anledning att låta sina fartyg angöra hamnen, är en stor del av kapitalet
bortkastat, till ingen nytta, bokstavligen vräkt i sjön. I betraktande av, å ena sidan, att
hamnarna äro ytterst dyra redskap och å andra sidan, att vissa hamnlägen tillfört sina
respektive modersamhällen och länder oskattbara fördelar, torde utan överdrift kunna
sägas, att få uppgifter äro förenade med större ansvar än uppgiften att planera en hamn.
HAMNARNAS TEKNISKA ANORDNING.
Av Professor P. G. Hörnell.
Allmän uppdelning av hamnar. Beroende av läget, ändamålet, de principer, som
legat till grund för deras anordning m. m., uppdelas hamnarna i flera kategorier. Man
talar om havshamnar, flod-, kanal- och insjöhamnar, krigs-, handels-, fiske- och
skydds-hamnar, export- och importhamnar, tull- och frihamnar, transito- och transmarina
hamnar, fördragshamnar, öppna hamnar, slutna hamnar o. s. v. De flesta av dessa
benämningar äro så karakteristiska, att det torde vara överflödigt att närmare angiva
deras innebörd. Några tarva en närmare förklaring.
I tulltekniskt avseende är tullhamnen likställd med varje annan gränsort i landet,
undantagandes frihamnen. D. v. s. alla genom tullhamnen inkommande eller utgående
varor äro underkastade den förtullning landets lagar föreskriva.
Frihamnen däremot är en stat i staten. Där kan försiggå lastning, lossning, lagring
och även bearbetning av varor utan närvaro av tulltjänstemän. Utifrån inkommet gods
kan skickas till utlandet — det land, varifrån det kommit, eller ett annat — utan
tullbehandling. Däremot erlägges lagstadgad tull för det gods, som över frihamnsgränsen
införes i landet, liksom för exportgodset, som från landet införes i frihamnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
