Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftanläggningar, av Gottfried Berg och Walo Finné - Tilloppets driftsinrättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENKRAFTANLÄGGNINGAR. TILLOPPETS DRIFTSINRÄTTNINGAR.
375
uppnått någon nämnvärd styrka, samt vid islossningen, är drivisen mera allmänt
förekommande.
Den i vattendragen förekommande isen, som bereder kraftverken de största
svårigheterna, är av annan karaktär än ytisen och bildas antingen genom bottenjrysning
(svallning) eller genom överkylning av vattnet. Bottenfrysning äger rum vid stark
köld å grundare ställen, där ett alltjämt växande istäcke bildas, speciellt på stenar
och berggrund.
Fig. 452. Horisontella, vridbara fingrindar (Forshnvudforsen).
överkylningen ger upphov till s. k. kravis eller issörpning. överkylningen är för
kraftverken den farligaste formen för isbildningen och förtjänar att här närmare
omnämnas.
Då en gas kondenseras till vätska, sker detta uteslutande å bestämda punkter, s. k.
kondensationskärnor. Dessa kondensationskärnor äro icke främmande partiklar utan
uppkomna vid avkylning till låg temperatur; vid hög temperatur försvinna de hastigt,
övergången från flytande till kristalliserat tillstånd företer stor likhet med övergången
från gas till vätska. Kristallisationen äger rum å kristallisationskärnor. Om sådana
saknas, sker ingen kristallisation, utan överkylning äger rum. Ju lägre vätskans
temperatur är under fryspunkten, ju talrikare bliva kristallisationskärnorna.
Vattnets förvandling till is är som bekant en kristalliseringsprocedur. Beträffande
dennas förlopp har professor Carl Benedicks, Stockholm, utfört upplysande
experiment. Om ett hårfint glasrör (kapillärrör) innehållande rent vatten nedföres i en
»köldblandning» (åstadkommen exempelvis genom koksalt och snö), är vattnet flytande,
oaktat dess temperatur sjunkit till exempelvis —4°. Införes då i röret med tillhjälp av en
avrundad glasslev det minsta spår av is, så inträder — enligt gammal erfarenhet —
ögonblickligen kristallisation, ity att isens yta verkar som kristallisationskärnor. Införes
emellertid icke fast is, utan ett spår av O-gradigt smältvatten, så inträder lika fullt
ome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
