Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Medeltidens skeppstyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726
SKEPPSBYGGNAD.
Fig. 959. Skepp, tillhörande Ludvig den heliges
korsfarar-flotta^på 1200-talet.
till en utomordentlig blomstring. Venedig blev så småningom den mäktigaste och
medelpunkt för världshandeln. De framsteg, som skeppsbyggnadskonsten under den
ve-netianska storhetstiden och korstågens tidevarv (1000- och 1100-talen) gjorde, voro
bl. a. att seglens effektivitet förbättrades genom införande av trekantiga råsegel (fig.
959), samt att styrförmågan höjdes, till följd av att det gamla årliknande rodret ersattes
med stävroder (ex. fig. 958).
Stävrodret torde hava kommit i
allmännare bruk omkring år 1300.
Galärer benämndes under
senare delen (1100—1500) av
medeltiden sådana krigsfartyg,
som väsentligen avsågos att
framdrivas medelst rodd. Ehuru
ganska litet sjödugliga voro
galärerna mycket användbara på
vatten, där distanserna över
öppen sjö voro relativt korta, och
där vädret för det mesta är
vackert och stiltje ofta råder,
såsom på Medelhavet. De
vene-tianska liksom senare tiders
galärer brukade icke hava årorna
anbragta i flera lag, utan antingen
»alla zenzile» (två eller tre man
med var sin åra bredvid varandra på samma bänk) eller »alla scaloccio» (tre eller flera
roddare vid var och en av de långa och tunga årorna). Riggen bestod av en, två eller
tre master med trekantiga »latinsegel», fästa vid en lång, snett mot masten anbragt rå
eller spristång. De större galärernas dimensioner överträffade icke obetydligt de
grekiska trierernas, och det uppges, att vid medeltidens slut galärer funnits, vilka varit
45—50 m långa. Galärerna voro ganska flatbottnade och det egentliga skrovet smalt i
förhållande till längden, ehuru det på båda sidor utskjutande däcket kom dem att se
relativt breda ut. Rammen, som på grund av stridssättets förändring så småningom
råkat förlora sin Ursprungliga betydelse, hade som ett slags rudimentärt organ förlagts
ovanom vattenlinjen och bildat ett näbbliknande utsprång, »speron», tjänade som
brygga vid äntringar och landstigningar.
Under Venedigs glansdagar firades år 1170 en stor fest med anledning av en
ståtlig seger, som en venetiansk galärflotta vunnit över en vida större fiendeflotta. Vid
festen, kallad »dogens förmälning med havet», spelade dogens skepp »Bucintoro» (fig.
961), som i rik och konstnärlig utsmyckning var något enastående, huvudrollen. Detta
praktskepp var drygt 30 m långt, 6.5 m brett och hade två däck. In- och utvändigt
var det rikt förgyllt och smyckat med konstrika träsniderier och vackra pelare, som
uppburo däck och tak. Högt upp i en överbyggnad akterut var dogens tron placerad.
Med all sin prakt och höga överbyggnad var skeppet dock ovigt och lätt utsatt för att
kantra, varför färden med detsamma blott kunde företagas vid lugnt väder. Åtföljd
av sin hovstat gick dogen ombord, medan musiken spelade en marsch. Kanalerna runt
omkring voro betäckta med gondoler och de för ankar liggande skeppen festligt
flagg-prydda. Klockringning förkunnade festtågets början. Vid en närbelägen ö, St. Helena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
