Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Ångskeppens vidare utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
758
SKEPPSBYGGNAD.
Fig. 994. »Turbinia», den första turbinångaren, byggd 1894, vid c:a 33
knops fart.
mindre väl ut på grund av olämpliga pannor för det höga ångtrycket, som skulle vara
drygt 10 atm. Bättre resultat erhöll Kirk år 1881 med en trippelmaskin på ångaren
»Aberdeen», varmed denna maskintyp kan sägas hava slagit igenom. Redan år 1885
voro dess fördelar så väl kända, att knappast någon redare därefter, åtminstone då det
gällde större sjögående fartyg, föredrog kompoundmaskinen. Från trippelmaskinen
togs senare ännu ett steg genom expansionens uppdelning på fyra cylindrar, varigenom
man avsåg att kunna utnyttja så höga ångtryck som 15—20 atm. Dessa
kvadruppél-expansionsmaskiner visade sig dock icke giva
emotsedd förbättrad
ekonomi i samma grad
som kompoünd- och
trippelmaskinerna gj ort,
enär de mekaniska
komplikationerna och det
ökade
Utrymmesbeho-vet motverkade den
direkta vinsten i minskad
ångåtgång. Sedan
ångtrycket i
trippelmaskinerna även ökats — på
senare år har 12—14
atm varit vanligt på
handelsskepp med
dylika maskiner — kan
endast i speciella fall
någon fördel påvisas
med den dyrare kvadruppelmaskinen. Ångturbinens framträdande som sjömaskin,
vid slutet av 1800-talet, har, åtminstone då det gällt större kraftbelopp, visat sig
så fördelaktig, att uppfinnarnas intresse för vidare utveckling av kolvångmaskinerna
väsentligt minskats. Emellertid har ända till senaste tid stora atlantångare med
kolvångmaskiner byggts, bl. a. av det tyska rederiet Norddeutscher Lloyd. Dess år 1909
byggda amerikaångare »George Washington», om 26 000 brt, 36 000 tons deplacement
och 18x/2 knops fart, fick sålunda två kvadruppelmaskiner om 20 000 ihk. På samma
rederis 14 år senare (1923) utförda nybyggnad »Columbus», något större än »George
Washington», hade man återgått till två trippelmaskiner, Utvecklande 28 000 ihk vid en fart
av 20 knop. Allteftersom ångtrycken ökades, måste naturligtvis ångpannorna också
undergå förändring. Den s. k. skotska ångpannan, som fanns till 1870, begagnas änmt
i dag och användes på handelsångare i mycket stor utsträckning som ånggenerator. Det
är en tubpanna, försedd med av korrugerad plåt tillverkade eldstäder, från vilka gaserna,
efter att hava passerat en vändkammare, genom ett flertal tuber gå till rökfånget och
skorstenen. En särskilt för örlogsmarinerna viktig uppfinning blev vattenrörpannan,
uppfunnen omkring år 1887 av John I. Thornycroft, vilken panntyp fick talrika
efterföljare från den dag, då Thornycroft beskrev densamma offentligt, år 1889. Mest
framgångsrik var hans konkurrent, A. F. Yarrow, som på basis av Thornycrofts idé
konstruerade en vattenrörpanna av stor enkelhet, vilken fick mycket stor spridning. En del
vattenrörpannor äro väsentligt effektivare än de vanliga sjöångpannorna, men det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
