Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Stabilitet och fartygsrörelser - Tvärskeppsstabilitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
826
SKEPPSBYGGNAD.
ningsvinklarna och på egenskapen hos en dylik skala, att deplacementstyngdpunktens
läge under en viss vattenlinje erhålles genom att planimetrera den mellan skalan, den
vertikala utgångslinjen och den deplacementet representerande abskissan inneslutna
ytan samt sedan dividera denna yta med nyssnämnda abskissa. Jämför fig. 1048, där
således deplacementstyngdpunktens djup under KVL erhålles som
z = ytan KHF : linjen HF (xKVA-
Genom en sinnrikt uttänkt kombination av två slags deplacementskalor för varje
krängningsvinkel erhålles enligt Middendorfs metod förutom stabilitetshävarmen även
deplacementstyngdpunktens läge i tvärskeppssektionen.
Fig. 1059. Krängningsförsök.
Det skulle föra för långt att här närmare ingå på de skilda metoderna. De finnas
utförligt behandlade exempelvis i det välkända tyska arbetet Johow-Foerster:
Hiljs-buch für den Schiffbau.
För stabilitetsberäkningarnas genomförande är det nödvändigt att känna läget
av fartygets egen tyngdpunkt. Denna kan visserligen mer eller mindre noggrant
beräknas med hjälp av byggnadsritningarna och antagen placering av last, besättning
m. m., men resultatet vill man gärna kontrollera, och detta sker genom krängningsförsök.
Dylika böra göras med fartyget liggande i lugnt och strömfritt vatten samt vid
vindstilla. Ett krängningsförsök utföres medelst vikter (såsom en del av lasten eller
barlasten), som förflyttas tvärskepps, t. ex. från däckets mittlinje till däckssidan, eller från
den ena sidan av däcket till den andra. Genom viktsförflyttningen kommer fartyget
att intaga vissa krängningsvinklar — i allmänhet ganska små, sällan mer än 3°—4°,
vilket brukar vara tillräckligt för ändamålet med försöket.
På fig. 1059 synes till vänster (Z) ett skepp, liggande på rät köl med två lika stora
e
vikter, p, vardera placerade på avståndet — från däckets mittlinje.
Å
Genom att den ena
vikten därefter flyttas över till motsatta sidan, kommer skeppet att intaga ett
jämviktsläge (II), naturligtvis under förutsättning, att dess stabilitet icke är så dålig, att det
i stället kantrar. I det nya jämviktsläget intar fartyget krängningsvinkeln i), som fixeras
med hjälp av en lodlina, upphängd på lämpligt ställe ombord. Enligt en sats i
tyngd-punktsläran förskjutes ett viktsystems gemensamma tyngdpunkt vid en av
systemdelarnas förflyttning parallellt med den senares rörelseriktning ett stycke, vilket i
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
