Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Framdrivning - Fartygsmotstånd och maskinstyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMDRIVNING.
841
Fig. 1074. Formflaska med spantmallar för gjutning av
paraffinmodell till fartyg.
byggnadsavdelning fått tillfälle till många instruktiva experiment under ledning av
tankens intresserade föreståndare, docent H. F. Nordström.
I fråga om de använda modellernas storlek förekomma upp till 6—7 m långa
sådana vid de större släptankarna, medan man vid den stockholmska rännan får nöja sig
med 2—2.5 m långa modeller. För att förhållandena vid ett modellförsök skola bliva
någorlunda jämförbara med då fartyg gå fram i verkligheten, d. v. s. hava så gott som
obegränsat vatten åt sidorna och samtidigt stort djup till bottnen, måste en släptanks
bredd och djup stå i lämpligt förhållande till de däri framförda modellernas. Froude
ansåg att rännans bredd skulle
vara minst 10 gånger så stor
som modellens bredd och
rännans djup större än 10 gånger
modellens djupgående. En
senare forskare inom detta
område, österrikaren,
doktoringenjör Fr. Gebers har kommit till
den slutsatsen, att för att få
tillfredsställande resultat nämnda
relationstal böra ökas till 15
resp. 20.
Vid tanken i Stockholm
begagnas hittills modeller, gjorda
av trä. Vid de stora utländska
försöksanstalterna är materialet i
allmänhet paraffin, varigenom
modellerna bliva billigare och lättare
att framställa, särskilt då
speciella maskiner och fabriksmässiga
anordningar för tillverkningen
komma till användning. På
samma gång tillverkningen av en
fartygsmodell i paraffin är en rätt invecklad procedur, är den samtidigt så intressant,
att en redogörelse i det följande lämnas över hur en dylik tillverkning försiggår
exempelvis vid Preussische Versuchsanstalt für Wasserbau und Schiffbau
i Berlin.
Tillverkningen går ut på att gjuta ett skrovformat skal av paraffin mellan en yttre
form, underflaska, för att använda en vanlig gjuteriterm, och en däri nedsänkt inre form,
överflaska eller kärna, vilkendera benämningen som kan anses lämpligast, samt därefter
mekaniskt bearbeta det erhållna paraffingötet till modellens önskade exakta form.
Underflaskan, en med formlera fylld låda (fig. 1074), uppformas först med tillhjälp av
spantmallar, varpå kärnan, en av träribbor byggd stomme (fig. 1075), överdragen med fuktad
linneväv, på lämpligt sätt inplaceras. Ytterformen göres 5—10 mm bredare än den
färdiga modellen skall vara, kärnan åter 30—40 mm smalare än modellen, så att
mellanrummet i gjutflaskan blir 35—50 mm, vilket fy lies med smält paraffin. Före gjutningen
säkras kärnan mot uppflytning genom belastning med vikter. Paraffinens stora
krympning vid avsvalning gör, att man måste göra täta påfyllningar, anbringa ett sjunkhuvud
vid formens ena ända och utföra gjutningen särdeles försiktigt. Under gjutningen fylles
Fig. 1075. Kärnstomme till paraffinmodell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
