Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Framdrivning - Skovelhjul, åror och andra hydrauliskt verkande drivmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMDRIVNING.
885
mil, en. sträcka något längre än Stockholm—Kalmar, och den kan tillryggaläggas av dessa
moderna hjulångare på föga mer än 12 timmar. Fartygen, som kostat 13 millioner kr.
pr st., hava 163 m längd, 17.7 m bredd, 4.7 m djupgående och 9 200 tons deplacement
samt äro inredda med sovplatser för 1 200 passagerare i 650 hytter. De stora hjulen,
nära 10 m i diameter, sitta ungefär midskepps, ett på vardera sidan (enligt den
schematiska skissen till höger på fig. 1125); hjulen drivas av en trecylindrig
kompoundång-maskin med en högtryckare och två lågtryckare, utvecklande 10 000—12 000 ihk. Varv-
Fig. 1125. Olika placering av skovelhjul.
Fig. 1126. Roddare med åra på en »åtta».
Den prickade linjen visar årans läge vid
början och slutet av ett årtag jämte bladspetsens
rörelse.
antalet är omkring 30 pr minut, farten något över 18 knop. Publicerade, på
modellförsöks- och provtursresultat baserade data visa ganska god verkningsgrad. Vid 18 knop
angives släpeffekten till 5 100 hk, indikerade effekten till 10 500 hk. Med en mekanisk
verkningsgrad hos maskineriet av 0.88 skulle då axeleffekten vara 9 200 hk och
propul-sionskoefficienten 0.55.
Den vanliga hjulplaceringen är antingen som på nyssnämnda fartyg, d. v. s. ett
skovelhjul på vardera sidan ungefär midskepps, eller också akterut, då ett eller flera hjul
anbringas på samma axel, såsom på fig. 1122 och till vänster på fig. 1125. Sex akter hjul
bredvid varandra enligt sistnämnda arrangemang, ett norskt s. k. Lloydsystem, användes
t. ex. på några (år 1924) vid Gutehoffnungshütte för Donau-trafik byggda större
diesel-elektriska bogserare. För sjögående fartyg har hjuldrift avsevärda olägenheter, särskilt
vid rullning. Hjulen äro även ganska känsliga för ändringar av fartygens djupgående;
skovelapparaten fungerar nämligen fördelaktigast vid ett visst läge av vattenytan —
höjes eller sänkes denna, försämras verkningsgraden. Man har också experimenterat
med helt under vattnet arbetande hjul med
vridbara skövlar; hjulaxeln brukar då stå
närmast vertikal och vinkelrätt mot skrovets
yta samt skovlarna i formen påminna om
spadblad. Vid hjulets rotation manövreras
skovlarna så, att de vid rörelse föröver intaga
lägen, som medföra minsta motstånd; sedan
svängas skovlarna för att vid rörelsen
akteröver kunna arbeta möjligast effektivt. Nyare
dylika undervattenshjul hava uppfunnits av
fransmannen J. B. Icbe samt
tyskamerikanaren, professor F. K. Kirsten tillsammans med
flygteknikern W. E. Boeing. Kirsten-Boeings
sko velapparat skall år 1925 med
tillfredsställande resultat hava avprovats dels på en
experimentbåt, dels i Washingtons släptank under
överinseende av amiral Taylor.
Åran som framdrivningsmedel för större
fartyg tillhör ju längesedan förgångna tider.
Också för drift av mindre fartyg har rodden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
