Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Framdrivning - Segel, vindrotorer o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
892
SKEPPSBYGGNAD.
Fig. 1132. Polardiagram för
kraftbestämning vid luftströmning emot
ett plan.
Fig. 1133. Polardiagram för nägra olika profilytor.
Enligt Eiffel.
ningen eller »välvningen», i tvärsektion sett, av förhållandet mellan cirkelbågens djup (a)
och kordans längd (&) — se fig. 1133 — anfallsvinkeln a räknas vid välvda profilytor
mellan vindriktningen och kordan. Till varje a-värde svarande kx- och ky -värden
angivas lämpligen grafiskt i form av ett ’polardiagram, fig. 1132. Varje punkt på den där
synliga polar- eller konstantkurvan, vars koordinater
äro kx och ky, motsvarar då ett bestämt a-värde.
Träffar exempelvis vinden, som tänkes parallell och
likriktad med ^-axeln, profilytan under vinkeln a1?
kommer linjen Ou1 i diagrammet att angiva konstanten
k:s storlek och den resulterande kraftens riktning.
Observeras bör att denna riktning vanligen avviker
något från ytans normal, k, kx och ky kunna tydligen
också i viss skala representera krafterna T, Tx och Ty
(jfr fig. 1131).
Fig. 1133 visar Eiffels konstantkurvor för plana och
några krökta profilytor, samtliga med ett höjd :
breddförhållande (h : b) = 6, vilket är större än för vanliga
segel, varför, om de erhållna konstantvärdena tillämpas för dylika, resultaten torde
bliva något för gynnsamma. Polarkurvorna på bilden gälla också stela profilytor,
varigenom kx och ky erhållits för samtliga a-värden. Vid tillämpning på vanliga duksegel
kunna även vissa avvikelser, på grund av dukens böjlighet och andra orsaker, väntas i
konstantvärdena, samtidigt som mindre anfallsvinkel icke gärna kan ifrågakomma än den
mellan profilkordan och tangenten till cirkelbågen vid framkanten. Fig. 1134 åskådliggör,
hur man med hjälp av Eiffels eller andra från »profilsegel»-försök erhållna polarkurvor
kan beräkna de framåtdrivande resp, krängande och avdriftsverkande krafternas storlek
vid segling. Liksom tidigare betecknar a vindens skenbara anfallsvinkel mot seglet
och fl vinkeln mellan köllinjen och seglet, »skotningsvinkeln», för att använda ett
lättfattligt uttryck. Vidare sättes y = 180° — (a + fl), d. v. s. y är vinkeln, mellan
köllinjen och den skenbara vindriktningen efter ^-axeln. Vindtrycket kommer här att till
storlek och riktning representeras av
linjen OP (K). Med OP som diameter
uppslås en halvcirkel. Seglet &S tänkes
placerat på en båt med kursen OB,
bildande förutnämnda vinkel y med
den skenbara vindriktningen. Den av
cirkelbågen avskurna delen OB
representerar den framåtdrivande kraften Kf
eller dess konstant och sträckan BP
den krängande och avdriftsverkande
kraften Kk eller dess konstant. Med
hjälp av polarkurvorna i fig. 1133 och
kraftuppdelningen enligt fig. 1134 kan
det bevisas, att den mest buktiga
profilytan (välvning 1:7) är bäst vid
akterliga vindar, att för övriga
vindriktningar profilytan med välvningen 1:13.5
är fördelaktigast, medan den minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
