- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
896

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Framdrivning - Segel, vindrotorer o. dyl.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■896

SKEPPSBYGGNAD.

måste den, baseras på omfattande såväl aero- som hydrodynamiska experimentella,
nn-dersökningar för varje speciellt fall under beaktande av luft- och vattenströmningarnas
varierande verkningar vid ett antal krängda lägen och olika hastigheter, för att
beräkningarna skola komma förhållandena i verkligheten närmare.

För överslagsberäkningar till segelytans längsfördelning kan följande, sedan länge
tillämpade enkla metod alltjämt rekommenderas. Man tänker sig seglen inställda i
fartygets medelplan, söker varje segels
area och tyngdpunkt och därefter den
gemensamma tyngdpunkten för alla
seglen, en punkt som benämnes segelcentrum

Tig. 1141. Längdvy av kutter visande
segelcentrum (S) och lateralplanstyngdpunkt (L).

Fig. 1142. Tvärsektion av bät, seglande under
en viss krängningsvinkel (<^).

(8 på fig. 1141). Likaså bestämmes tyngdpunkten (L) för lateralplanet, d. v. s.
fartygets medelplan (streckat på fig. 1141) under vattenlinjen, därvid roderarean oftast icke
medräknas. Sistnämnda punkt benämnes, ehuru något oegentligt, avdrijtspunkt eller
centrum för laterala motståndet. Erfarenheten har lärt, att för att en båt skall vara
lämpligt balanserad för bidevindsegling 8 bör ligga något för om L. Om horisontala
avståndet mellan 8 och L betecknas med x och vattenlinjelängden med Lv, brukar x i
stort sett variera mellan 0—15 % av Lv; för råseglare (skepp med rår på masterna)
anger den tyske segelfartygskännaren F. L. Middendorf —7 % som lämpligt värde,
för snedseglare (gaffelskonare) 1.1—6.7 %. Engelsmannen Dixon Kemp nämner
x = 2—3 % av Lv för de på senare delen av 1800-talet vanliga rakstävade kuttrarna;
amerikanaren N. L. Skene uppger förhållandet till 5—10 % för centerbordsbåtar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:04:18 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/0906.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free