Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Nutidens skepps- och båttyper - Handelsfartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUTIDENS SKEPPS- OCH BÅTTYPER. 935
är större än. 100.6 m, i vilket senare fall dubbelbottnen således skall sträcka sig i det
närmaste mellan för- och akterpikskotten.
Ur säkerhetssynpunkt är den inre bottnens eller tanktakets viktigaste uppgift att,
om bordläggningen i bottnen skadas, hindra inläckande vatten från att tränga vidare
in i fartyget. För att icke hela dubbelbottnen i dylikt fall skall vattenfyllas är den
medelst tvär- och långskott uppdelad i ett större antal vattentäta avdelningar,
bottentankar. Tanktaket bildar vidare en kraftig bottenförstärkning i konstruktivt avseende,
på samma gång som de under detsamma befintliga tankarna lämna rikligt utrymme
för vattenbarlast eller brännolja. Bottentankarnas antal är växlande och ökas i
allmänhet med fartygens storlek. Mittelkölsvinet kan göras helt och hållet eller ock bitvis
vattentätt, så att ett antal styrbords och babords bottentankar erhållas. Tvärskotten i
dubbelbottnen utgöras av vattentäta botten stockar, varmed dels tankar under maskin
-och pannrummen avskiljas, dels i regel flera tankar för- och akteröver. De under
lastrummen belägna tankarna användas mycket som barlast- och trimtankar; de cementeras
då i bottnen och cementslammas i övrigt eller målas. På motorskepp och oljeeldade
ångare bruka tankarna i dubbelbottnen i stor utsträckning användas till förvaring av
brännolja; järnytorna lämnas då bara. Tankar under maskinrummet begagnas ej sällan
som färskvattentankar och på motorfartyg emellanåt för smörjolja. Under pannrum blir
särskilt tanktaket men även de övriga järnytorna inuti tankarna lätt anfrätta, varför
sådana bottentankar helst böra lämnas tomma (»torrtankar») samt på taket och inuti
strykas med olja eller beck. Skyddas tanktaket ej väl mot röstning, kan det bliva
nödvändigt att förnya detsamma, vilket på nämnda syåråtkomliga plats både är besvärligt
och dyrbart. Liksom för- och akterpikarna provas tankarna i dubbelbottnen med
vatten av tryck, motsvarande höjden till lastvattenlinjen eller skottdäcket.
Bestämmelser angående fribord och lastlinje (lastvattenlinje) böra ses i samband med
föreskrifterna om fartygs indelning i vattentäta avdelningar — båda avse fartygens
säkerhet. Enligt den brittiska lagstiftningen för passagerarförande fartyg får
exempelvis den vattenlinje, varefter skottindelningen beräknats, i intet fall ligga högre än den
lastlinje, som erhålles enligt Board of Trades fribordsbestämmelser. Ju högre fribordet
är, ju mera sjovärdigt betraktas ett fartyg i allmänhet vara, givetvis under
förutsättning att stabiliteten samtidigt är betryggande. Hur stort fribordet i olika fall bör väljas,
är beroende av fartygets storlek och typ, trafikområde m. m. I allmänhet anses sålunda
fribordet på en ångare icke behöva vara lika stort gom på ett motsvarande segelfartyg,
och ett fartyg, som avses för stormiga hav, behöver högre fribord, än om det gäller
insjöar och lugnare vatten. Enligt svensk lag fordras hittills »obligatorisk lastlinje», d. v. s.
fribords- eller lastmärke, endast för fartyg i Nordsjö- eller vidsträcktare fart, vilka
nyttjas till handelssjöfart eller befordran av passagerare i sådan omfattning (antalet
överstigande 12) att de skola vara försedda med passagerarfartygscertifikat. På grund av flera
timade olyckor i Östersjön hava emellertid starka krav på införande av lagstadgad
lastlinje även för Östersjöfart framförts, och förslag utarbetats i samförstånd med
representanter för de därav berörda staterna. Svenskt lastmärke (fig. 1183) fastställes
med ledning av därför gällande reglemente och fribordstabeller antingen av
Fartygs-inspektionen (Kommerskollegium) eller något av därtill befullmäktigade
klassificerings-sällskap (Lloyd’s Register och fem andra). Av utländsk statsmyndighet eller något
av de sex klassificeringssällskapen fastställt lastmärke godkännes dock även i Sverige.
Här likaväl som i de flesta andra sjöfartsidkande länder bliva därför också i
fribords-hänseende de brittiska Board of Trade-bestämmelserna av största betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
