Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Nutidens skepps- och båttyper - Handelsfartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
958
SKEPPSBYGGNAD.
Fig. 1201. Lastning eller lossning med hjälp av två samarbetande
bommar.
vinschar finnas drivna
såväl av ångmaskineri som
elektro- eller
råoljemoto-rer. Äng vinschar äro det
vanligaste på ångare,
elektriska vinschar på
motorskepp, medan
motorvinschar huvudsakligen förekomma på
segelskepp och motordrivna
fiskefartyg. Elektriska
vinschar, t. ex. av ASEA:s
tillverkning, hava fått
mycket stor användning
under senare år — en
följd av motorfartygens
framgångar. Vinscharna
placeras ofta parvis vid
lastluckorna och
symmetriskt i förhållande till
fartygets medelplan. Med
hjälp av två faststagade
bommar kunna då ett par
vinschar arbeta i kombination med varandra. Den ena bommen inställes därvid över
lastluckan ungefär i fartygets längdriktning, medan den andra hålles utsvängd,
såsom i fig. 1201, varjämte båda vinscharnas lyftlinor kopplas vid en gemensam lyftkrok.
Vid lastning utföres lyftarbetet av den vinsch, vars lina går över den utsvängda
bommen, under det att den andra vinschen ombesörjer nedfirningen genom lastluckan; vid
lossning är förhållandet omvänt. Förflyttningen i sidled åstadkommes genom att lasten
bringas att hänga i båda linorna, vilkas längder därefter förändras i förhållande till
varandra. Lasten kan genom denna anordning förflyttas på kortaste väg mellan
fartyg och kaj, eller tvärtom.
Vid lossning av massgods, såsom malm, kol och koks, användas med fördel
gripsko-por, vilka i regel kräva speciella maskinerier. Dylik lossning sker vanligen med hjälp
av kranar på land. Gripskopornas arbete underlättas i hög grad, om lastrummen
ombord äro så fria som möjligt från hindrande förband, såsom stöttor o. dyl. Det är också
viktigt, att avstånden i lastrummen mellan tvärskotten och närmaste luckkarmar äro
korta, så att onödig lämpning, d. v. s. förflyttning av lasten, undvikes. Dylik
lämpning av massgods sker nämligen i regel genom skyffling för hand och ställer sig därför
förhållandevis dyrbar, åtminstone i europeiska och ännu mer i en del nordamerikanska
hamnar. Även ur lastning ssynpunkt är det av vikt, att fartyg för massgods konstrueras
så, att lämpning av lasten vid dennas intagande så mycket som möjligt undvikes. S. k.
självlämpande fartyg (»Self-Trimming Vessels») hava framkommit för att möta nämnda
önskemål och utföras t. ex. med vingtankar (fig. 1202) under däck, vilka tankars sluttande
innersidor ungefär motsvara den vinkel mot horisontalplanet, efter vilken den lösa
lasten inställer sig vid fyllning av lastrummen. Ett annat slags »självlämpande» fartyg
visas i fig. 1203. Denna hollänska lastångare, »Adriaan Stoop» (L = 76.2 m, B = 12.3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
