Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Nutidens skepps- och båttyper - Krigsfartyg av Gösta Hartzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUTIDENS SKEPPS- OCH BÅTTYPER.
987
i det nedsänkta tryckskrovets deplacement. Man fordrar av en modern
undervattensbåt, att samtliga tankar skola fyllas på mindre tid än en minut, vilket alltså utgör
dyktiden. Den återstående flytkraften, som varierar med vattnets salthalt, förrådens
storlek m. m., upphäves fullständigt genom intagande av motsvarande kvantitet vatten
uti en särskild tryckfast tank, den s. k. regleringstanken. Intages tilläventyrs för
mycket vatten, kan den överskjutande delen utpumpas eller tryckas ut medelst
komprimerad luft. Båten är nu i det närmaste statiskt balanserad under vattnet, men
det händer ofta, att den har en kraftig lutning för- eller akteröver. För att bringa
båten i horisontalt läge finnas två tryckfasta, mindre tankar, trimtankarna, en för- och
en akterut. Dessa äro från början till hälften fyllda och stå i förbindelse med varandra
Fig. 1232. Vanligt arrangemang av propellermaskineriet på en modern undervattensbåt. Skiss av
marindirektör B. T. Zetterström.
medelst ett rör, försett med avstängningsventil. Vid lutning exempelvis föröver
insläp-pes tryckluft i den förliga tanken, varvid vattnet pressas akteröver genom trimröret,
tills horisontellt jämviktsläge är uppnått. Båten är nu, vad man kallar, »avvägd».
I stället för tryckluft användes ibland en pump, så inkopplad på förbindelseröret
mellan trimtankarna, att vattnet kan pumpas endera vägen. Härigenom sparas på den
dyrbara tryckluften.
Undervattensbåten är den långsammaste bland stridsfartygen. Detta beror delvis
på att den måste släpa med sig två slags propellermaskinerier, ett för övervattensfart
och ett för gång i undervattensläge. Det förstnämnda maskineriet utgöres vanligtvis
av snabbgående dieselmotorer, vilka medelst friktionskopplingar äro förenade med var
sin elektriska motor, och denna är i sin tur kopplad till propelleraxeln (fig. 1232). Vid gång
i undervattensläge frånskiljas dieselmotorerna, och båten framdrives då uteslutande av
elektromotorerna, vilka erhålla sin ström från ett ackumulatorbatteri. Vid lämpligt
tillfälle i övervattensläge uppladdas batteriet av dieselmotorerna med hjälp av
elektromotorerna, som då tjänstgöra som generatorer. Den magasinerade elektriska energien
användes förutom till drivkraft vid undervattensgång jämväl till belysning,
uppvärmning, kokning samt för att driva den mångfald hjälporgan, som finnas ombord. Bland
dessa må särskilt rodren nämnas. Förutom ett vanligt vertikalroder äger
undervattensbåten två dubbla horisontalroder, det ena paret i fören och det andra i aktern bakom
propellrarna. De horisontella rodren användas dels för att stabilisera fartyget vid
undervattensgång, dels för att hastigt kunna skifta djup.
Djupgåendet avläses å manometerliknande instrument, uppgraderade i meter,
räknat från kölens underkant och till ytan. För navigering i undervattensgång finnas
vidare klinometrar, varmed fartygets eventuella lutning avläses. Farten angives å en
särskilt konstruerad logg. Kursen bestämmes med hjälp av en gyrokompass-sen\äggnmg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
