Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Den aerodynamiska forskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN AERODYNAMISKA FORSKNINGEN.
1081
av Frank. En del försöksanstalter hava för detta ändamål särskilda körbanor med
elektriska lok. Dylika banor hava exempelvis använts vid Deutsche Versuchsanstalt für
Luftfahrt in Adlershof och vid Institut Aérotechnique de l’Université de Paris vid S:t
Cyr. Fördelen med dessa banor framför vindtunnlar är den, att flygplan eller delar av
dessa kunna undersökas i full skala. Olägenheten är dels att luften aldrig kan erhållas
fullt stilla och dels att instrumentens känslighet nedsättes, då det gäller att bestämma
de stora krafter, som förekomma vid experiment i full skala. Härtill kommer
naturligtvis att försökstiden måste bliva relativt kort och att kostnaderna bliva betydande.
Den värdefullaste och numera mest använda försöksanordningen baserar sig på
vind-tunnelsystemet.
Då luftkrafterna endast äro beroende av den relativa rörelsen mellan försöksobj ektet
och luften, så är det tydligen likgiltigt om det är föremålet eller luften, som besitter
Fig. 1364.
rörelsen, blott den relativa hastigheten är densamma. Vid vindtunnelsystemet placeras
försöksobj ektet stilla i en luftström med konstant hastighet, varefter reaktionen mot
kroppen bestämmes. Härigenom har man erhållit en enkel och tillförlitlig anordning,
vilken ger möjligheter för mycket mångsidiga undersökningar. Den moderna
flygtekniken har i aerodynamiskt hänseende helt baserats på de utomordentligt omfattande
undersökningar, som sedan 1910 bedrivits med tillhjälp av vindtunnlar i skilda delar av
världen.
Professor Kernot i Melbourne synes hava varit den första, som anställde försök i
en konstgjord luftström. Han lät en propeller suga luften genom en trälåda med tvärsnitt
25 X 30 cm (antagligen i början av 1890-talet).
Dansken Poul La Cour utförde 1898—1900 talrika undersökningar angående
luftmotstånd och vingprofiler, vilka samtliga avsågo att giva data till konstruktion av
vindkraftmotorer och utfördes vid danska statens »forsögsmölle» i Askov.
Försök i vindtunnlar utfördes vidare av dr Zahm och Mattullath 1901, av Stanton
vid National Physical Laboratory 1903, av Riabochinsky i Koutchini (närheten av
Moskva) 1904.
Eiffels första laboratorium, av vilket fig. 1367 visar en planskiss, daterar sig från 1910
och var beläget vid Champs de Mars, Paris. Där uppnåddes lufthastigheter av 18
meter per sek, vilket då var mer än något annat laboratorium kunde prestera. Såväl
lufthastighet som tunnelns kapacitet i övrigt ökades, när Eiffel 1912 anlade en ny
installation vid Auteuil (se fig. 1364 och 1365).
I stora drag ansluta sig de flesta aerodynamiska laboratorierna till Eiffels
konstruk
tion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
