Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet lättare än luft (aerostater) - Friballongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1096
LUFTFART.
Fig. 1379. Landning med den svenska friballongen
Andrée II (omedelbart efter upprivandet av
spräng-våden).
Innan en uppstigning företages bör ballongen avvägas, d. v. s. man avpassar ballongens
last i förhållande till dess gasfyllning, så att upptrycket är lika med noll. För att höja
sig tömmer ballongföraren något av sandlasten, och denna kvantitet blir bestämmande
för det upptryck som erhålles. Den erforderliga storleken av detta upptryck är
varierande allt efter de förhållanden som äro rådande: om det är vindstilla och omgivningarna
äro fria är det tillräckligt med några kilogram. Om det återigen råder kraftig vind och
det finnes hindrande föremål i närheten, såsom hus, träd o. d., får man dubbla eller
mångfaldiga denna vikt. Ballongen höjer sig härefter ända tills den har nått den höjd, på vilken
jämvikt är rådande. Den håller sig
emellertid icke kvar på denna höjd, utan
man kan säga att så snart en ballong
uppnått sitt jämviktsläge får den en
tendens att sänka sig ned till marken. I
själva verket bidrager härtill en mängd
faktorer, såsom exempelvis gasförlusten,
avkylning som kan förorsakas av ett
moln, passerandet av en vattenyta eller
en skog, sammanträffandet med en kall
luftström, merbelastning som förorsakas
av fuktighet eller rimfrost. För att
förhindra den nedåtgående rörelsen måste
föraren tömma något av ballasten, i annat
fall fortsätter ballongen att sjunka ända
tills den når marken.
Då nu en ballong, sedan den väl en
gång har börjat att sänka sig, icke längre
är fylld, är det förarens uppgift att i det
längsta förhindra nedstigningen. Föraren
har i allmänhet icke något intresse av att
låta ballongen uppehålla sig på låga
höjder, på vilka ofta mycket varierande
för
hållanden förekomma, som inverka störande på stabiliteten. Men i det fall att moln
ligga ovanför, bör han undvika att gå igenom dessa, då han i annat fall genom
uppvärmning kan vara säker på att förlora betydande kvantiteter av sin last.
För att kunna företaga långfärder med friballong föredrager man i allmänhet
att starta på aftonen för att därmed undvika de häftiga temperaturväxlingar som solen
framkallar då den passerar bakom moln eller som åstadkommas av omväxlande kalla
och varma luftströmmar. Föraren bör ofta och med mycket små kvantiteter tömma
ballasten. Vidare gäller det för föraren att uppsöka den lämpligaste vinden på den
lämpligaste höjden. Endast i nödfall bör gasventilen användas och dessutom givetvis vid
landning. För att verkställa landning måste alltid en viss kvantitet ballast reserveras
för att därmed kunna reglera nedstigningshastigheten.
För att verkställa en landning låter föraren ballongen närma sig marken vanligen
genom att medelst gasventilen släppa ut en viss kvantitet gas. Om nedstigningen
regleras väl med tillhjälp av ballasten kommer en del av den utsläppta släplinan att släpa
på marken. Man kan då antingen låta folk i närheten gripa tag i linan eller också kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
