Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet lättare än luft (aerostater) - Förtöjningsmasten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1112
LUFTFART.
Förtöjning smasten.
Fig. 1401. Matsal i två våningar ombord på »R 101».
Ett luftskepps manövrering vid start och landning, olika sätt för dess förtöjning
och en luftskeppshamns anordnande erbjuda en mångfald problem. Ehuru dessa för
närvarande icke kunna betraktas såsom slutgiltigt lösta, kan man dock säga, att de under
den senaste tiden kommit i ett betydligt gynnsammare läge och att de för närvarande till
buds stående möjligheterna icke resa något som helst hinder för startandet av kommersiell
luftfart med luftskepp.
Den ömtåligaste manövern vid landning med särskilt större luftskepp har varit
skeppets införande i hallen, om starkare vind varit rådande. Om hallen icke är vridbar,
måste det relativt ofta
förekomma, att skeppet måste
införas i sidovind. Vid
starkare vind är det emellertid
mycket svårt att föra in
skeppet under dylika
förhållanden, ty vinden är
sällan jämn och utövar
därigenom ett varierande tryck
mot luftskeppet, så att det
blott med svårighet och
med anlitande av ett större
antal
handräckningsman-skap kan hållas i önskat
läge. För att nedbringa de
möjligheter till skada å.
skeppet, som vid denna
manöver onekligen
förefin
nas, hade man i Tyskland redan före kriget byggt ett antal vridbara hallar, vilkas
längdaxel kunde inställas i vindriktningen. Konstruktören till dessa hallar var Dornier.
Under krigets första skede byggdes ytterligare hallar av detta system, men de avsevärda
kostnader de betinga hava förhindrat en allmännare användning.
Landnings- och förtöj ningsproblemet synes emellertid under den senaste tiden hava
erhållit en lösning, som ger mycket goda löften för framtiden. I England har man
nämligen under kriget utexperimenterat ett förtöj ningssystem, som vid praktiska prov
givit gynnsamma resultat såväl med luftskepp av stela som mjuka systemet.
Problemet att förtöja luftskepp i det fria har sysselsatt förare och konstruktörer
sedan den tid då man började förstå att luftskeppen hade en framtid för sig av praktiskt
kommersiellt värde. Den engelska firman Vickers kan göra anspråk på att vara
föregångare beträffande det system, vid vilket förtöjningsmast kommer till användning.
Så tidigt som 1911 samarbetade nämligen firman med det engelska amiralitetet och hade
luftskeppet n:r 1 förtöjt i Cavendishs hamn vid en flytande mast under tre dygn. Först
1925 hade amerikanarna återupptagit försöken med förtöjningsmast ombord på fartyg
med betydligt förbättrad materiel. Till följd av en ren olyckshändelse blev luftskeppet
under försöken i Cavendish förstört, och ytterligare försök blevo tills vidare inställda.
Först under kriget blev problemet åter aktuellt, varvid det till att börja med gällde att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
