Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet lättare än luft (aerostater) - Förtöjningsmasten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1114 ’ ÜT : : I LUFTFART.
Fig. 1403. >R 33» startar från förtöj ningsmast.
uppförts vid luftskeppsstationen i Pulham. Skeppet låg under en längre tid förtöjt vid
masten och. företog med endast denna som bas såväl dagliga som nattliga turer. Det
visade sig därvid att skeppet kunde landa och starta under alla de väderleksförhållanden
som förekommo såväl dag som natt.
Den mast med vilken dessa försök utfördes bestod av en cirka 36 meter hög
stålkonstruktion, vars övre del var försedd med en cirkulär platå och den egentliga
kopplings-anordningen. Då skeppet ligger förtöjt vid masten, kan man direkt från platån stiga
ombord på skeppet, och detta erhåller genom rörledningar från masten erforderliga
kvantiteter gas, vattenballast
och bränsle.
Kopplingsan-ordningen består dels av
en med skeppet förbunden
konisk del, som genom en
kloartad mekanism kan
fasthållas vid masten.
Kombinerad med dessa båda
fasta delar är en stållina,
med vars tillhjälp man
vid landningar
sammanför kopplingsanordningens
nyssnämnda båda organ,
vilka då automatiskt låsas
vid varandra. Tack vare
denna kopplingsanordning
är skeppet rörligt åt alla
håll, så att det ständigt är
beläget i vindriktningen
med stäven mot vinden.
Vid avfärd från masten tappas något vattenballast, samtliga motorer sättas i gång,
frikopplade från propellrarna (om stark vind är rådande, brukar akterpropellern slås
till för sakta gång), kopplet frigöres och strax därefter även förtöjningslinan. Skeppet
höjer sig raskt, propellrarna sättas i full verksamhet och därmed är färden anträdd.
Om luftskeppet återigen skall förtöja vid masten tillkännagives dess ankomst
först medelst radio. Manskapet vid förtöjningsmasten släpper då ned linan, som
löper ut från masttoppen, till marken. Den fria änden fästes vid en bil eller motorcykel,
som därefter kör i väg i den riktning, varifrån skeppet väntas (läsidan om masten). Då
man kommit c:a 300 meter från masten, frigöres linan från fordonet och manskapet anger
genom tecken till luftskeppet dess plats på marken. Under tiden nalkas skeppet
land-ningsstationen på en höjd av 150 meter eller något däröver, vilket är den normala höjd,
från vilken landningen företages enligt detta system. Genom den relativt stora höjden
är skeppet säkerställt för skada genom kontakt med marken eller själva masten, och
föraren erhåller därmed tillräckligt stora manövreringsmöjligheter i den händelse en
by eller ändring av vindriktningen skulle uppkomma. Då skeppet kommer rätt över
den plats, där det utsända manskapet befinner sig, nedfirar skeppet en egen lina från stäven.
Manskapet på marken tar nu emot denna lina och sammankopplar den med linan från
masten. Ytterligare två linor firas ned från skeppet snett utåt på vardera sidan om linan
från masten. Vid de första försöken med R 23 vinschades nu skeppet in till masten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
