- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
1196

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet tyngre än luft (aerodyner) - Autogiron

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1196

LUFTFART.

Oavsett bladens länkartade fästen vid navet är det roterande systemet endast
att betrakta såsom en stor, mångbladig propeller med liten stigning.

Axeln till den mast, kring vilken hela systemet roterar, lutar ett par grader i
förhållande till normalen till maskinens flygbana.

När därför maskinen i sin helhet rör sig framåt, kan den horisontella luftströmmen
i förhållande till de roterande bladen betraktas såsom sammansatt av en stor
komponent i bladens plan och en mindre komponent upp igenom bladen. Det är denna
senare komponent av luftströmmen upp igenom bladen, som håller systemet i rotation.

Vid första påseendet skulle det kunna se ut som om en sådan uppåtriktad
komponent av luftströmmen i förening med bladens positiva anfallsvinkel endast skulle vara
i stånd att underhålla rotationen åt fel håll, d. v. s. bladen skulle röra sig med bakkanten
främst. I själva verket förhåller det sig så, att om bladsystemet är i vila och endast
utsättes för inverkan av den ifrågavarande luftströmmen, skulle tendensen bliva att
inleda rörelsen i den felaktiga riktningen. Det är nödvändigt att sätta i gång systemet
i den rätta riktningen genom en rörelseimpuls. Därefter underhålles rotationen genom
luftströmmen.

På autogiron tillförsäkrar lutningen bakåt av den axel, kring vilken bladen rotera,
att bladens medelbana ävenledes kommer att bilda en vinkel i förhållande till
vindriktningen, och på grund härav kan den resulterande kraften mot bladen luta i
förhållande till axeln i sådan riktning, att bladens rörelse accelereras och icke retarderas vid
lägre varvantal. Ju mer rotationshastigheten ökar, desto mera kommer riktningen
av den resulterande kraften att mer och mer övergå till att bliva parallell med
rotations-axeln, ända till dess att den vid en viss bestämd rotationshastighet är parallell med axeln.

Frånsett lagerfriktionen utövas vid fortfarighetstillståndet icke något vridande
moment på systemet i sin helhet. En ökning av rotationshastigheten därutöver kommer
att genast framkalla en retardation, och en minskning kommer att uppväcka
acceleration, så att en fullt stabiliserad rotation upprätthålles.

Oavsett en sekundär effekt, framkallad av en inducerad luftström i detta
bladsystem, är rotationshastigheten, då medelvärdet på vridande momentet är 0, konstant
vid konstant dragkraft. Dragkraften måste hålla jämvikt med vikten av maskinen
under flygning, och därför är rotationshastigheten för ett visst autogirosystem i flygning
mycket nära konstant under vitt skilda förhållanden.

Matematiska metoder för att behandla autogirons aerodynamik hava i England
utvecklats av Glauert och Lock och publicerats i »Aeronautical Research Committee’s»
handlingar. De, som önska erhålla en mera detaljerad analys av det mycket
komplicerade fenomen, på vilket denna flygmaskinstyp grundar sig, kunna hänvända sig till
denna publikation. Det bör emellertid framhållas, att dessa undersökningar basera sig
på ett antal förenklade antaganden, vilkas inflytande man icke med bestämdhet känner.
De resultat, som härigenom erhållits, erkännas icke helt av sehor de la Cierva, och de
synas icke fullt överensstämma med de prestationer, som i verkligheten blivit uppmätta.

En annan mycket intressant egenskap är att denna flygmaskins s. k.
belastnings-fall förhålla sig utomordentligt gynnsamma i förhållande till de, som gälla för det
vanliga flygplanet. Under det att detta senare kan utsättas för en överbelastning av c:a
8 ggr sin normala vikt, kan belastningsökningen för autogiron icke uppgå till mer än
c:a 40 % av den normala belastningen. I själva verket motsätter sig det roterande
systemets stora levande kraft varje plötslig förändring i vinkelhastigheten;
centrifugal-kraften, som är c:a 10 ggr större än luftkraften, förändras icke heller så snabbt, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:12:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/1206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free