- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
1198

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet tyngre än luft (aerodyner) - Autogiron

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1198

LUFTFART.

masten, vilken går ned i flygkroppen. Den nedre delen av masten är försedd med en
snäckväxel, genom vilken mastens lutning något kan förändras under flygning, i
ändamål att uppnå den bästa jämvikten. Denna regleringsmöjlighet är erforderlig, emedan
det finnes en lateral kraft på det roterande bladsystemet, vilken varierar storlek och
riktning, beroende på förändringar i hastigheten.

Runt mastens övre del löper ett stålblock på kullager av den kombinerade
axial-och radialtypen. Detta block är aå utformat, att det bildar fyra med rullager försedda
ögelfästen för de inre bladändarna. Axlarna för dessa fästen äro horisontella. Varje
ögla omfattas av en länk, som vid inre delen är fäst vid öglan medelst en horisontal
bult och vid den yttre försedd med ett vertikalt hål med fosforbronsbussning. En
ytterligare länk ansluter sig härtill genom en vertikal bult, som går genom sistnämnda
vertikala hål, och är dessutom försedd med en fläns, vid vilken den inre ändan av bladets
ståltub är fästad.

Mellan bladet och det centrala blocket är alltså en dubbellänk eller universallänk
inkopplad. Den andra länkens uppgift är att förhindra, att påkänningar överföras
till navet och masten, vilka härleda sig från de snabba variationer i vridande moment,
som varje särskilt blad är underkastat. Bladen förhindras att fällas bakåt kring denna
länk därigenom att varje blad är förbundet med de båda närliggande medelst stag,
som äro fästa ungefär på mitten av varje blad. Dessa stag äro något slaka och försedda
med en blyvikt vardera.

När bladen rotera, håller centrifugalkraften av vikterna stagen spända. Om det
vridande momentet på varje blad vore konstant, skulle systemet rotera likformigt.
Då emellertid vridande moment för varje blad ständigt varierar, kommer bladet att
förändra sina relativa lägen genom små vinkeländringar kring den andra (vertikala)
länkaxeln, varigenom stagen ömsevis sträckas och slappas. Variationerna i vridande
moment absorberas således genom omväxlande accelerationer och retardationer av varje
bladenhet utan att några krafter överföras till det centrala navet.

Bladen äro uppbyggda av ett enda stålrör med träspant. Den främre kanten är
klädd med faner. Inre ändan av varje stålrör är försedd med en fläns korresponderande
med en dylik å den yttre länken, vid vilken bladet är fästat. Vid yttre ändan av
stålröret är en mufförskruvning anordnad med justerbara blyvikter för att därmed
säkerställa dynamisk och statisk balans på bladsystemet.

Varje blad är i planvy avsmalnande såväl inemot centrum som ut mot spetsen.
Vid den inre tredjedelen av bladet är stålröret endast inklätt i strömlinjeform, emedan
denna del icke är i stånd att bidraga med någon nämnvärd effekt. Den arbetande delen
av bladet besitter en stigningsvinkel, som ökar från 0 till 4° mot spetsen.

Man bör bemärka, att centrifugalkraften på de roterande bladen är c:a tio gånger
upptrycket. Stålröret i varje blad är därför huvudsakligen utsatt för dragning och
endast mindre och oväsentliga böjningsmoment.

Vid flygkroppens undre kant under masten är en med stöttor stagad vinge anbragt,
avsedd att uppbära ett par skevningsroder. Skevningsrodren göra samma tjänst som
å vanliga flygplan. Den övriga delen av maskinen överensstämmer med vanliga
flygplan. Landningsstället har emellertid särskilt stor spårvidd, och höj drodren äro
förstorade och försedda med balansytor. En Armstrong-Siddeley Lynx-motor om 180 hkr
ger medelst en vanlig propeller erforderlig dragkraft.

Stjärtpartiet är utfört i biplanstyp. Det kan vid starten omställas på sådant sätt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:12:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/1208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free