Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
JÄRNVÄGAR.
giver också ett kraftigt vittnesbörd om huru betydelsefull denna uppfinning var, särskilt
ur kostnadssynpunkt. Den ungefärliga besparingen i person- och godsbefordran visade
sig uppgå till cirka resp. 50 % och 75 % av kostnaden för resor och transporter
lands-vägsledes, vilket ju i och för sig måste betecknas såsom fullständigt revolutionerande.
De stora koltransporterna i västra Tyskland utefter vägarna t. ex. kostade sålunda
omkring 40 pfennig pr tonkilometer, vilken kostnad vid transport per järnväg kunde
nedbringas till omkring 13—14 pfennig för att sedermera nedbringas till våra dagars
kostnad för detta varuslag, d. v. s. omkring 2 pfennig, och vid undantagstariffer ännu lägre.
Vid järnvägarnas tillkomst hade man inga anspråk på eller ens någon uppfattning om
möjligheten av punktlighet vid resor eller vid befraktningar, ehuru visserligen
postdiligenserna färdades fram efter ungefärligt bestämd resetid, som i praktiken emellertid
knappast gjorde sig gällande. Först med det nya kommunikationsmedlets införande
blev punktlighet och bestämd resetid begrepp, som införlivades med transportväsendet,
och vad detta då betydde för samfärdseln, såväl inom ett land som länderna emellan,
torde nutidsmänniskan, van vid dessa numera självklara saker, svårligen kunna inse.
Anteckningar rörande den dåtida affärsverksamheten berätta emellertid därom. En
kollast t. ex., som i november 1834 lastades i Gleiwitz på ett fartyg i Klodnitzkanalen,
kom fram till BreslaU först hösten 1836 med två övervintringar och flera omlastningar
på den ej mer än 115 km långa vägen. Sedan järnvägen kommit och tagit hand om
samma transport, tager denna endast 5—6 timmar i anspråk.
Att resehastighet och resetid också vid personbefordran blivit oerhört förändrad,
kan bäst visas medelst ett exempel från sträckan Paris—Calais. Under den tid, som
våra dagars expresståg från Paris med över 90 km:s hastighet i timmen tillryggalägga
den 295 km långa vägen till Calais, skulle sålunda år 1692 en kaross ha hunnit endast
5 km från Paris, år 1786 skulle diligensen ha hunnit 12 km, år 1834 kurirposten 32 km,
år 1867 posttåget 193 km och slutligen 1887 års snälltåg 212 km. Resetiden mellan de
båda städerna är i dag tre timmar men var år 1692 7 dagar, år 1786 3 dagar och år 1834
28 timmar. Säkerheten för resande och gods visade sig vidare vara mycket större på
järnvägarna än vid förut brukliga befordringssätt.
I forna tider voro som förut nämnts floderna och haven de huvudsakligaste
stråkvägar, som människorna använde för att komma i beröring med varandra. Där bergen
sålunda skilde folken åt, ägde därför någon samfärdsel knappast rum.
Historieforskningen har också ådagalagt, att ju svårframkomligare de skiljande bergen voro för den
tidens kommunikationsmedel, desto mer utpräglat ha olikheterna mellan folken å ömse
sidor bevarats. Under århundraden ha sålunda Europas liksom andra världsdelars
bergmassiv utgjort skarpa avgränsningar för kultur och politik, men med införandet
av järnvägarna och möjligheten att föra dessa genom bergen och andra naturliga hinder,
ha dessa gränser alltmer bortfallit.
Frånsett järnvägarnas nu berörda rent kulturutjämnande betydelse, är det
egentligen ifråga om effektiv transport av gods i stora kvantiteter som järnvägarna ha sin
viktigaste arbetsuppgift. Denna järnvägarnas massgodstrafik har också Utvecklats
oerhört. Det voro emellertid orätt antaga, att järnvägarna av idag ifråga om dylik
transport i lika hög grad dominera över andra samfärdsmedel, som järnvägarna gjorde åren
närmast efter deras stora genombrott. Sedan cirka 20 år tillbaka har sålunda sjöfarten
— av järnvägskonkurrensen tvingad till revolutionerande nydaningar även den — fört
en väldig kamp med järnvägarna om massgodstransporterna, och det är ännu icke
möjligt att med visshet uttala sig om, huru det skall utveckla sig i fortsättningen, enär man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
