Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägar inom stadssamhällen - Spårvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGAR INOM STADSSAMHÄLLEN. SPÅRVÄGAR. 747
nu vid själva svetsningen den sönderdelade termitblandningen rinna ner ur
smältdegeln, varvid det tyngre termitjärnet rinner ur först, medan slaggen, som har lägre
specifik vikt, sist lämnar degeln. För att emellertid hindra termitjärnet, som är avsett för
svetsning av rälens fot och liv, från att komma i beröring med rälshuvudet, är degelns
öppning så placerad, att smältan rinner ut i formens botten och således först kommer
i beröring med rälsfoten. Smältan hettar nu upp fot och liv och sammansmälter dessa
hos de båda rälsändarna till ett homogent stycke, varefter den lättare slaggen flyter upp
omkring rälshuvudena och upphettar dessa, så att under samtidig kraftig åtdragning
av pressapparaten en sammansvetsning av dessa äger rum. Efter borttagning av formen
avjämnas rälshuvudet genom hyvling. Till följd av den starka strålningsintensiteten
vid svetsningen måste alla med svetsningsarbetet sysselsatta personer bära
skyddsglasögon.
Växlar. Vid spårvägar äro växlarna en synnerligen viktig faktor. Då de första
stadsbanorna uppstodo, lädes föga vikt vid växlarnas byggnad. Den enklaste
anordningen tillfredsställde anspråken
vid dåtidens hästbanor, då spår
och växlar beforos med en
hastighet av högst 4—5 km pr
timme. Detta förhållande
ändrade sig emellertid, när
elektrisk drift infördes. De
sedermera brukade tunga vagnarna
och den tätare vagnföljden
nödvändiggjorde tyngre räler och
stabilare växlar. För att minska
slitning av rälerna, särskilt i
kurvor, försökte man till en
början att giva kurvorna större
radie, varigenom slitningen
av
sevärt minskades. Emellertid var detta ej alltid möjligt, då gatans bredd icke alltid
räckte till. Man konstruerade då i stället kurvan så, att en övergångsbåge i form
av en parabel inlades före och efter den egentliga kurvan. För att även minska
slitningen av tungor och räle,r i växlar utläggas dessa i parabelform med utmärkt
resultat. Bågen börjar med en radie av 100 meter, som minskas successivt till 50
meter för att åter vid korsningen ha 100 meters radie. Korsningsvinkeln 1 : 6 har
visat sig vara den lämpligaste. Dessa växlar kunna befaras med full linjehastighet,
varigenom också spårvägens trafikförmåga ökas; bromsning av vagnarna i kurva
undvikes vidare, vilket sparar ström, hjulringar och bromsblock, och slutligen minskas
underhållskostnaderna.
I detta sammanhang förtjänar omnämnas de numera vanliga elektriska
spårväxlarna, som införts speciellt vid växlar belägna mellan hållplatser å spårvägar i stad,
och vilka manövreras av föraren å motorvagnen under dess gång. Principen för denna
växels funktion är, att när vagnen passerar kontaktledningsanordningen utan ström
tillkopplad, växeln omlägges för gång åt vänster, medan, om ström är tillkopplad vid
passerandet, växeln omlägges för gång åt höger. Den elektriska omläggningsanordningen
framgår i princip av fig. 1100 och består av följande delar:
Fig. 1100. Elektrisk omläggningsanordning för spårväxel.
Kopplingsscbema.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
