Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägar inom stadssamhällen - Londons tunnelbanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGAR INOM STADSSAMHÄLLEN. LONDONS TUNNELBANOR.
761
3.2 meter. Inom gjut järnsringen bildades arbetsrummet för utschaktningen av
jordmassorna. Vid framdrivandet i de vattenförande jordlagren inkläddes skölden med
vattentäta väggar och infördes tryckluft. I medeltal färdigställdes vid denna
tunnelbyggnad 4 meter pr 24 timmars arbetstid. Den utschaktade och uttransporterade jordmassan
uppgick då vid största arbetsprestation till icke mindre än 288 kbm, en efter dåtida
förhållanden storartad prestation. Denna metod, som här första gången kom till
användning, har alltsedan ansetts som icke blott den ändamålsenligaste utan även som
den enda möjliga vid undervattenstunnlar och detta icke blott i Europa utan även
i Amerika. Detta gynnsamma resultat medförde emellertid en omkonstruering av
»skölden», speciellt för byggandet av tunnlar under vatten, i det att den konstruerades
i form av en horisontellt rörlig ringformig kasun.
Allteftersom utgrävningen framskred byggdes tunnelhöljet bakom »skölden»
antingen av murverk eller av gjut järnsringar. Användandet av denna byggnadsmetod
har ingenstädes medfört några avsevärda skadegörelser på ovanför eller i närheten
belägna byggnader och andra anläggningar. Vad detta har för betydelse i en så tätbyggd
och på så lös mark grundlagd stad som London ligger i öppen dag. Genom »sköldens»
långsamma och säkra framåtdrivande utan den minsta rubbning av bestående
belastningsförhållanden eller bestående struktur hos jordlagren förändrades icke heller
mark-grundens homogenitet och beskaffenhet.
Londons tunnelbanor kunna tekniskt indelas i två grupper, nämligen de som äro
framdragna i tunnlar med rektangulär eller oval sektion och de som ligga i tunnlar med
cirkulär sektion, tubbanorna.
Banor framdragna i tunnel med rektangulär eller oval
sektion. Den äldsta tunneljärnvägen i London är den som öppnades den 10 januari
år 1863 för trafik från Paddington till Farringdon Street med en av Brunel föreslagen
spårvidd av 2 135 mm. Den härigenom påbörjade, såsom ringbana i sitt slutliga skick
planerade tunneljärnvägen, utvidgades år 1868 till Moorgate Street, år 1871 till
West-minster Bridge, år 1875 till Bishopsgate, år 1876 till Aldgate, år 1882 till Tower (Mark
Lane), varefter år 1884 ringen slöts. Tunnelbanan i sitt färdiga skick tillhör
Metropolitan and District-järnvägsbolaget men byggdes av två bolag, den norra delen av ringen
av Metropolitan-järnvägsbolaget och den södra delen av ringen av Metropolitan and
District-bolaget, som sedan övertog hela ringen. Icke långt efter att den första delen
av ringbanan öppnats för trafik, blev första delen av East London-järnvägen färdig år
1869 till Wapping. I samband härmed utvecklades tunnelsträckorna inom stora
områden av norra och södra London. Tunnlarna byggdes med välvd eller elliptisk sektion
med valv av tegel, vertikala eller böjda sido murar samt botten av betong i blandning
6:1, och förlädes till en början omedelbart under gatan eller markytan.
Banor framdragna i tunnel med cirkelsektio n—t u b b a n o r.
Den alltmer växande trafiken och nödvändigheten av att på kortaste tiden och
bekvämast möjligt transportera resande mellan City och jättestadens utkanter, vilken
trafikriktning ju icke tillfredsställdes av den »inre ringen», framtvingade dock snart nya
snabbbanor, vilka radiellt infördes till stadens inre. Så tillkommo de tubbanor, vilka numera
i kommunikationsavseende intaga en dominerande plats i raden av snabbanor.
Den äldsta tubbanan och samtidigt den första elektriska järnvägen i England,
nämligen City & South London, började byggas år 1886 och öppnades för trafik den
18 december 1890. Den utgick från King Williams Street-stationen, nära
Nelsonmonu-mentet — The Monument — till Stockwell, ett avstånd av 11.76 km. Sedan följde
tub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
