Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Bergbanor - Bergbanor med friktionsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGBANOR. BERGBANOR MED FRIKTIONSDRIFT.
783
Heiligenstadt, båda med stigningar 1 : 17, hava nyligen ombyggts för trafik med tunga
friktionslokomotiv.
Bland bergbanor med från början uteslutande friktionsdrift kan nämnas
järnvägen mellan Kaltbad och Scheidegg å Rigi vid Vierwaldstättersjön, Schweiz, en av
de tre Rigi-banorna, fig. 1138. Banan är 6 747 meter lång med en meters spårvidd och går
från en höjd vid Kaltbad av 1 441 meter ö. h. till en höjd av 1 607 meter vid Scheidegg.
Den öppnades år 1875 och är den äldsta byggda bergbana med friktionsdrift. En annan
dylik i Harz, Tyskland, är byggd från stationen Drei—Annen—Hohne på en höjd av
542 meter över havet å linjen Nordhausen—Wernigerode upp till det allbekanta berget
Broeken på 1 129 meters höjd över havet. Banan är 18.88 km lång, överbyggnaden
består av 10 meter långa räler av götstål med en vikt av 23.8 kg pr meter. Spårvidden
är en meter. Banan öppnades för trafik år 1899 och trafikeras i regel endast från slutet
av april till mitten av oktober, med i allmänhet sju tåg pr dag i vardera riktningarna.
En särskilt intressant bergbana är den 4.3 km långa mellan Gütschalp och Mürren belägna
järnvägsleden upp till Jungfraualperna i Schweiz. Den utgör en fristående del av Bern—
Oberland-banorna, som utgå från Interlaken och äro närmare beskrivna å sid. 791.
Bergbanan har en spårvidd av 1 meter med en största stigning av 50 °/oo och en minsta
kurvradie av 50 meter. Driften är elektrisk.
Bergb«nior med en tredje räl. För att med användande av friktionskraften kunna
övervinna ännu större stigningar har man sökt öka friktionen genom inläggande av en
tredje räl, mot vilken medelst fjädrar eller tryckluft till lokomotivet hörande
horisontella drivhjul pressas. Denna tredje räl förlägges då i regel i spårets mitt. En bland de
första uppfinningar på detta område gjordes av von Köstlin, som använde sig av en
tredje dylik friktionsräl av trä. Vid senare konstruktioner har den dock tillverkats av
järn enligt flera system. Ett bland dessa uppfanns av John Ericsson, som år 1832 erhöll
patent på en anordning med en tredje friktionsräl, vilken anordning kungjordes i ett
samtida meddelande enligt följande: »Inrättningen bestod deri, att en tredje skena
med en uppstående kant lades midt emellan de båda vanliga spårskenorna på jernvägen;
på var sin sida om midtelskenan grepo två horizontela drefhjul, som voro fästade på
ångvagnens underkant och medelst en lämplig mekanism tvungos att under
kringvrid-ningen klämma hårdare eller mindre hårdt om midtelskenan, alltefter som större eller
mindre brant fordrade större eller mindre friktion. På detta sätt skulle man sannolikt
kunna gå uppför en 45° backe. På en jernväg är metoden försökt uppföre en lutning af
1 fot på 12, och ångvagnen drog icke allenast en tung börda uppföre, utan tillika i en
kurva af endast 128 fots radie». — Vidare möta här uppfinnarnamnen Kraus, Fell och
Haüscotte.
Vid system Fell ligger mellan farrälerna i spårets mitt en dubbelhuvad räl, fig.
1139, mot vilken lokomotivets fyra horisontala drivhjul pressas, varigenom ernås en
friktion och därmed en lokomotivets dragkraft, som övervinner även rätt starka stigningar.
Lokomotivet, som användes vid detta bansystem, har två eller fyra cylindrar, i senare
fallet två yttre för de vertikala drivhjulen och två innanför ramverket för de fyra
symmetriskt liggande horisontala drivhjulen. Dessa äro utan flänsar och kunna av
lokomotivföraren så manövreras, att de pressas hårt eller mindre hårt mot mitträlen allt efter
den önskade och erforderliga dragkraften. Systemet har kommit till användning på ett
flertal ställen, bl. a. i Nya Zeeland, Brasilien och i England.
I Europa har funnits en intressant bergbana efter Fells system, nämligen den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
